Intuitivt känns det rätt med fredssamtal. Om några är ovänner borde det finnas en möjlighet att sätta sig ner och söka efter en lösning. VAD bråkar man om? Historiska orättvisor? Resurser? Olja? Vatten? Då ska vi tala om det och se till att vi hittar en lösning så alla får vatten och olja och rätten att be på Tempelberget eller vad ni nu bråkar om.
Det brukar ofta upprepas att alla krig slutar med förhandlingar. Sanningen är väl snarare att förhandlingar nästan aldrig lett till att ett krig tagit slut. Ett krig tar slut när ena parten inte längre förmår föra krig. Av politiska skäl, militära skäl, ekonomiska skäl, kanske diplomatiska…
Vi kan ju också konstatera att nästan inga krig sedan andra världskriget faktiskt tagit slut med ett fredsavtal av det slag vi brukar tänka oss. Gärna med ett ortnamn: Versailles, Brömsebro, Stolbova, Nystad, Westfalen… Inte ens andra världskriget avslutades med ett fredsavtal mellan segermakterna och de besegrade staterna.
FN bedriver för närvarande elva fredsskapande missioner. UNMIK i Kosovo, MINURSO i Västsahara, UNMOGIP i Indien/Pakistan, MONUSCO i Kongo-Kinshasa, MINUSCA i Centralafrikanska republiken, UNMISS i Sydsudan, UNISFA i Abyei, UNFICYP i Cypern, UNTSO i Israel/Palestina, UNIFIL i Libanon, UNDOF i Israel/Syrien. Inom ramarna för missionerna pågår fredssamtal. Liknande system finns där EU eller den europeiska säkerhetsorganisationen OSSE är huvudman. I många fall har de här missionerna funnits på plats ganska länge. UNTSO har till exempel övervakat vapenvilan mellan Israel och arabstaterna sedan 1948, still going strong. OSSE:s mission i Moldavien har varit på plats sedan 1993, och EU:s mission i Georgien sedan 2008. Georgien och Ryssland möts regelbundet i Genève för samtal – i december 2023 möttes de för 59:e gången utan att komma närmare en lösning. Liknande samtal har pågått mellan Moldavien och Ryssland i ett format som kallats 5+2.
Och visst kan man tycka att det är bra att det inte pågår ett fullt krig i vare sig Moldavien eller Georgien. Visst är det vettigt att motståndare tvingas till samtal. Men grejen är att de här samtalen utnyttjas för att undvika överenskommelser. Ryssland har i de här två fallen förlamat all politisk och ekonomisk utveckling i Moldavien och Georgien. Konflikterna är frusna, men det är inte Kreml som fryser. Ryska staten har närmast systematiskt sett till att ha frusna konflikter i alla grannländer – med pågående fredssamtal. Vi har nämnt Georgien och Moldavien. Vi kan fortsätta med Armenien och Azerbajdzjan där OSSE leder något som kallas ”Minskgruppen”. Före februari 22 pågick ”samtal” mellan Ukraina och Ryssland enligt ”Minsköverenskommelserna” – ännu ett mötesforum, avsett att undvika en lösning.
Fredssamtal tillåter en angripare att bedriva ockupation utan dyrt krig. Det är ett billigt sätt att bedriva våld, utan att behöva slösa på krigsmateriel. Den ryska revolutionären Leo Trotskij formulerade under förhandlingarna 1918 med Tyskland ett idealtillstånd: ”vare sig fred eller krig”. Genom att förhala förhandlingarna hoppades bolsjevikerna att revolutionen skulle sprida sig till Tyskland och att den tyska staten skulle kollapsa.
Förhandlingar för att fortsätta aggressionen.