Kategori: Ett och annat

Här och där i lärdomsstaden finns enkla klisterlappar som hänvisar till en webbplats, ”vaken.se”. Det talades om en plats för sanningen om den globala korruptionen och planerna på en ny världsordning. Sajten ser lite lättvänstrig ut, och språkbruket och bildvalet gör att det är lätt att få för sig att det är en sajt för unga vänsteranhängare. Men listigt inblandat i vänsterretoriken ligger gammal, traditionell högerextremism.

Här ett citat:

För att skydda den kunskap och den makt som gått i arv så har det
inrättas olika sällskap där kunskapen och makten förvaltats.
Traditionellt sett har religion och den styrande samhällsklassen varit
likadana genom tiden, och det har varit prästerskapet som blivit den
bas viket makten har vilat på.

Vi har idag fortfarande flera olika sällskap med anor hundratals år
tillbaka i tiden. Det är sällskap som Tempelriddareorden,
Frimurarorden, Jesuitordern för att nämna några få. – http://vaken.se/modules/wiwimod/index.php?page=IntroText

Frimurartestet är en praktisk metod för att avslöja högerextremister. Där det förs resonemang om frimurare brukar det nästan alltid föras resonemang om judar. Föreställningen om små slutna sällskap utanför samhällets kontroll; ovanför samhällets kontroll. Och mycket riktigt: vaken.se innehåller precis de vanliga kopplingarna mellan frimureri och judendom: det pågår en sammansvärjning mot det arbetande folket, och judarna och frimurarna leder sammansvärjningen. Ryska revolutionen blir en produkt av denna judiska sammansvärjning. Dags för ett nytt citat:

Professor Antony Sutton kunde i boken ”Wall street & The
Bolshevik Revolution” bevisa hur den svenske bankiren Olof Aschberg
tillsammans med J.P Morgans Guaranty Trust Company, Rotschilds agent
Jacob Schiff, Kuhn-Loeb & Company, William Boyce Thompson, direktör
för Chase Manhattan Bank och Rockefeller avsatte sammanlagt flera
miljoner dollar till den ryska revolutionen enligt dokument i bl.a
statsdepartementet och Congressional Record i September 1919

och

Trotsky kunde åka vidare till den väntande festen hos frimurarbrodern
Lenin i Genevé. Tillsammans tog de sig med revolutionärerna i ett
förseglat tåg via Tyskland vidare till Ryssland och resten är som det
heter historia. – http://vaken.se/modules/wiwimod/index.php?page=RyskaRev

Sajten länkar till uppenbart antisemitiska, antimarxistiska webbplatser, med judefientliga illustrationer och långrandiga resonemang om den judiska konspirationen.

vaken.se är ett uppenbart högerprojekt, som givits ett slags vänsterstyling, ungefär som fascisterna i Tyskland valde att kalla sig socialister. Jag bara hoppas att inga aningslösa vänsterungdomar faller i Vakens vak.

Östhammar. Jag undrar om jag inte mötte en lycklig man i fredags. En man på semester. Trevlig camping vid en fin sjö. Husvagn med förtält fullt av bekväma campingmöbler. Satellit-TV. Okej, det är ju snarast stereotypen för en svennesemester av värsta slag: långtidscamping med husvagn och staket runt husvagnstomten. När det dessutom framkom att han bodde fyra komma tre kilometer från campingen… Och hund hade han också.
Och år efter år ställer de upp sin husvagn vid sjön vid campingen, bygger upp sin lilla terrass alldeles vid vattnet. Här finns vänner och bekanta och allt är hemtamt och bekvämt. Om semester är tänkt att vara avkoppling, är det svårt att tänka sig något mer avkopplande än det här.
Mannen var solbränd och avspänd, uppenbart avkopplad. Lycklig, fyra komma tre kilometer från vardagen. Längre bort än så är den inte.

Jag kan inte hantera en såg, jag kan inte laga min mat och jag kan inte sy heller. Materia trivs inte under mina händer och jag misstänker att jag strängt taget är mer en tankarnas och idéernas hantverkare. Och just därför verkar jag för alltid dömd att behöva handskas med saker. Häromveckan lagade jag sönder min Internetuppkoppling. I dag ägnade jag mig åt bilrep. Dvs jag åstadkom en hysterisk repa i min bil. Tänk Titanic. Hade min bil varit en båt hade jag legat på havets botten: eller, som Kalle Anka skaldade – o skänk mig en grav i det isgröna hav där blott vågorna lyss till min gråt.
Min bil repades alltså, Titanic style, på hela babords sida. Jag framför nu ett av Roslagens mest skamfilade motorfordon. Titanics kapten skämdes så över repan att han omedelbart beordrade u-läge. Jag har inte den möjligheten: jag måste färdas runt precis hela världen för att alla människor ska kunna driva gäck med mig och min fula fula bil.
Och jag blir alltså tvungen att ägna mig åt verklighet som repade bilar. Verkstad, mekaniker som förundras över klumpiga stadsbor, dyra pengar. Jag VILL inte lägga pengar på bilar och maskiner, men materian kräver dyra gåvor. En titanisk repa längs hela bilen kommer att kosta löjligt mycket pengar att åtgärda, och om jag skulle göra en topp-tusenlista över vad jag gillar att göra av pengar på, så ligger bilen rätt långt ner, om den ens platsar. Nä, fy fan. Enda trösten är ju att verkligheten egentligen inte existerar, på riktigt, egentligen.
Och TV6 har döpt om Blixt Gordon till Flash Gordon – fånigt. When will they ever learn?

Östhammar. För tvåhundraåttionio år sen brände ryssarna ner Öregrund, Östhammar och Norrtälje. De skövlade mängder av gårdar och kyrkor längs Roslagskusten, gjorde hotfulla utfall mot Stockholm och Södermanland. Sommaren 1719 hade kriget mot Ryssland saggat på i evigheter – inser att det inleddes på 1600-talet och att slaget vid Poltava hade stått för tio år sedan. Det var, som det heter, kört för länge sedan. Men Sverige krigade på. Armén var förödd och flottan hade sänkts, ekonomin var förödd och Finland ockuperat. Karl XII var död. Men, som sagt, Sverige krigade på.

Det luriga med stormaktstidens Sverige var att landet var en extremt slimmad organisation för att producera arméförband. Det var egentligen det enda Sverige var riktigt bra på. En effektiv statsförvaltning, ett effektivt system för skatteuppbörd – allt för att snabbt kunna stampa ihop arméer. Den torra sommaren 1719 hade det pågått fredsförhandlingar i flera år, men Sverige räknade med att kunna få bättre villkor om man såg till att Ryssland fick Turkiet i ryggen. Alltså gjorde man allt för att dra ut på fredsförhandlingarna. Fredskongressen på Åland höll på månad, efter månad, och när kungen dog uppstod ett läge där det inte fanns någon i Sverige som skulle kunna skriva på ett fredsavtal. Sa man och fortsatte att försöka få Turkiet på fötter.

Till slut tröttnade tsar Peter på hela skiten och skickade kustflottan till Roslagen på rena terrorattacker. Det fanns inga militära mål, och ryssarna hade inte minsta lust att erövra landet. Det var en markering. Tre år i rad genomfördes såna här attacker innan de svenska förhandlarna fattade budskapet. 1719, 1720 och 1721 fick bönder och fiskare och stadsbor längs de här kusterna betala för den svenska statsledningens diplomatiska experiment.

Jag har inte sett filmen Sex and the City, och jag har inte sett jättemånga avsnitt av TV-serien, men jag har förstått att en viktig del av handlingen i såväl film som serie är huvudpersonernas intresse för skor.

Det där är ett intresse som jag aldrig riktigt fattat: jag tycker skor är ointressanta, men vem är jag att uttala mig om vad andra fascineras av. Jag tycker svampplockning är spännande, men frimärkssamlande tråkigt. Jag tycker om te, men inte om makramé. Folk får tycka om vad de vill om de vill, bara inte jag måste tycka likadant. Okej? Nå: skor.

I Uppland finns flera kyrkor med det här motivet:

Just den här bilden kommer från Morkarla kyrka i Roslagen. Till höger ser vi djävulen, och till vänster en kvinna som sträcker sig efter ett par skor. Storyn är följande. Djävulen behöver hjälp för att skapa osämja mellan en kvinna och hennes man, och kvinnan till vänster tar på sig uppdraget. Som lön för sitt arbete ber hon om ett par skor.

Kvinnan, Ella, skrider till verket genom att lura i hustrun att hon kan försäkra sig om mannens eviga kärlek genom att skära av tre av hans skäggstrån medan han sover. Och sedan lurar Ella i mannen att hans hustru planerar att skära halsen av honom. När han går och lägger sig låtsas han bara sova. När han öppnar ögonen står kvinnan där med kniven i högsta hugg och siktar på hans hals. Han slår ihjäl sin fru, och skär sedan halsen av sig själv.

Ella har utfört sitt uppdrag och ger sig av till djävulen för att få sin lön, de eftertraktade dojorna. Och djävulen är så imponerad av hennes ondska, att han inte törs gå nära: ”hon är värre än jag” tänker Hin Håle och räcker henne skorna på ett spö. Och så levde hon lyckligt singelliv i de snyggaste skorna i hela Morkarla socken.

En fullständigt fantastisk söndag. Oväntat bra väder, inga planer. En dag i hängmattan med en slö deckare. Ett glas hemgjord fläderblomssaft. Ett lärt samtal om litteraturvetenskap. Jag ser ut över mitt lilla hängmatteimperium: kaprifol, rosor, lejongap… Och jag kan bara konstatera att högst ett par miljoner människor på jorden kan ha det bättre än jag i just det här ögonblicket.

Under en avbruten syren växer grynsopp. Jag upptäcker att det växer massor med grynsopp i min gräsmatta, och att jag borde ha plockat dem för flera dagar sen. De är redan alldeles för maskätna för att de ska verka aptitliga.
Jag ser grynsopp på andra platser också – kanske är det ett svampår på gång? I så fall är det ju bara att glädjas: vi bor i en skog alldeles ovanligt väl försedd med svamp. Häromåret växte det enorma mängder karljohan bara ett par hundra meter från stugan. Än en gång kan man förundras – hur är det möjligt att det alldeles gratis kan växa njutbara delikatesser precis överallt i en vanlig skog?

Kvällarna är inte lika ljusa längre, men milda. Sommaren har mognat, och natten är varm och blåsig, men vinden når inte fram till min stuga mitt i skogen. Träden oroar sig och verkar vilja ge sig av men står och stampar på stället utan att riktigt kunna bestämma sig. Katten ligger som en tigerfäll på golvet. Det är en sommarkväll när en sommarkväll är som sommarkvällast, och ändå tänker jag, precis som alla andra, att snart är sommaren slut.