Tisdagkväll i timmerkojan.

Kvällarna är inte lika ljusa längre, men milda. Sommaren har mognat, och natten är varm och blåsig, men vinden når inte fram till min stuga mitt i skogen. Träden oroar sig och verkar vilja ge sig av men står och stampar på stället utan att riktigt kunna bestämma sig. Katten ligger som en tigerfäll på golvet. Det är en sommarkväll när en sommarkväll är som sommarkvällast, och ändå tänker jag, precis som alla andra, att snart är sommaren slut.

En kommentar till “Tisdagkväll i timmerkojan.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.