Sjöwall–Wahlöös tio böcker om Martin Beck och hans kollegor är en vändpunkt i svensk deckarhistoria. Jag tycker att de flesta av böckerna är vidunderligt usla, representerar ärkereaktionära och kvinnofientliga åsikter bakom en mask av VPK-svammel. Men likväl – böckerna ändrade inriktningen på den svenska kriminalromanen. Den sociala deckaren slog igenom. Och ganska tidigt filmatiserades böckerna, både i Sverige och utlandet. Än har väl ingen lyckats överglänsa Bo Widerbergs Mannen på taket. Ingen film-Beck knäcker Carl-Gustaf Lindstedts Martin Beck.
Den starka sociala – socialistiska – inriktningen på Sjöwall–Wahlöös böcker ledde till att åtminstone en blev översatt till ryska under sovjettiden – Polis, polis, potatismos. Och även den blev film.
1979 kom filmen Avbruten middag – Nepabeigtās vakariņas – i regi av den lettiske filmskaparen Jānis Streičs. Den filmen är ALDRIG med i listorna över filmatiseringar av Sjöwall–Wahlöö-böckerna. Men en god vän som bor i Lettland kunde förse mig med ett ex (på ryska). Jag såg den i Riga sommaren 1985, och mina minnesintryck stämmer nog: det är en ganska usel film. Martin Beck är en stilig kvinnotjusare, förfaren i karatesparkar. Filmens egentlige hjälte är Per Månsson, den skånske polisen, som i den här filmen är en gräsligt fet och svettig herre. Och allt är på plats: skumma Säpoagenter, fala damer, cyniska miljonärer. Och så ett stackars Riga som försöker spela Sverige. Här och där har man satt upp skyltar ”Texaco”, ”Bank”, ”Ikea”, för att det ska se ut som i utlandet. Ett par barer på utlänningshotell får agera depraverade nästen för de cyniska miljonärerna, och lettiska statister i sovjetiska klänningar gör sitt bästa för att se ut som… ja, vad som helst utom lettiska statister i sovjetiska klänningar.
Det är fullständigt underbart.
