Prat

11 december 2010 – Stockholm. Självmordsdåd, en död, gärningsmannen muslim.

Hösten 2010 – Malmö. Systematiska angrepp på invandrare. En död. Gärningsmannen kristen.

10 september 2003 – Stockholm. Ministermord, en död, gärningsmannen kristen.

1998 – Jämtland. Bombdåd, gärningsmännen kristna.

1997 – Stockholm. Bombdåd, gärningsmannen kristen.

1991–1992. Systematiska angrepp på invandrare. En död. Gärningsmannen kristen.

28 februari 1986 – Stockholm. Statsministermord. En död. Misstänkte gärningsmannen kristen.

20 juni 1984 – Uppsala. Politiskt mord. En död. Misstänkta gärningsmännen muslimer.

24 april 1975 – Stockholm. Gisslandrama, bombdåd. Fyra döda. Gärningsmännen kristna.

16 april 1974 – Bulltofta flygplats, flygplanskapning, gärningsmännen kristna.

7 april 1971 – Göteborg, ambassadörsmord, en död. Gärningsmännen kristna.

3 mars 1940 – Luleå, mordbrand, fem döda, gärningsmännen kristna.

26 juni 1909 – Stockholm, försök till attentat mot Rysslands kejsare. Gärningsmannen kristen.

12 juli 1908 – Malmö. Bombdåd. En död, gärningsmannen kristen.

Notera att begreppet ”kristen” resp. ”muslim” skall uppfattas som kulturella begrepp, och inte för att beskriva en bekännande anhängare till religionen i fråga. I, till exempel, fallet med det misslyckade attentatet mot Nikolaus II var gärningsmannen Hjalmar Wång, knappast bekännande lutheran, men med all sannolikhet präglad av luthersk tradition, kultur och uppfostran. Vad gäller mordet på Anna Lindh vet vi att en serbisk-ortodox nationalistisk idé var en av drivkrafterna bakom gärningsmannen.

Yes, bröder och systrar! I dag sprang jag det snabbaste jag hittills sprungit i år. Roligt att se resultat. Det är ju fortfarande inte några hysteriskt imponerande tider, men jag är glad över att det går fortare. 6,23 min per km.

Det var dessutom fina förhållanden att springa i: sol, svag vind, torr snö på marken. Lite i överkant mycket trafik på stora vägen, men det är ju inget att göra något åt. Och sträckan stan var härlig. Småstadens trähus och sjöbodar i decembersol. Guds stora pussel i hamnen fortsätter, ett miljoners miljarder-bitars med små sexkantiga pusselbitar som han lägger till en bild av bara vitt, vitt.

Musiken i dag Bidrog nog rätt väl till den goda tiden. Man borde alltid börja med Мама Анархия när man springer.

Кино – Мама Анархия

Hazel O’Connor – Monsters in Disguise

Alter Ego – Smithereens

Daft Punk – Digital Love

Curve – Wish You Dead

Isolée – Music…

Ultravox – Dancing With Tears in My Eyes

Junior Jack – Stupidisco

Telepopmusik – Close

Slinky – Terminal 4

Lady Sovereign – Random

Det blir lite för långa uppehåll. Jag sprang i måndags, men sedan dess har jag inte hunnit. Jag springer bara hälften av vad jag vill. I vilket fall som helst kom jag ut igen i dag, och min tid blev jättefin: 48,05. Så snabbt har jag inte kommit runt sedan jag började springa igen i mitten av november.

Fina förhållanden: minus fem, vindstilla. Himlen är blå, fast det är det blå hos snötunga moln, och inte det blå hos en klar himmel. Det är den konstiga sorts dag som råder så här års, när det inte blir riktigt ljust på hela dagen. Själva luften känns mörk. Ljuset kommer underifrån, från snön.

Och musiken i dag var riktigt inspirerande:

Запрещённые барабанщики – Голод, голод

Wire – It’s a Boy

The Tiger Lillies – Freakshow

The Cure – Disintegration

Primal Scream – Some Velvet Morning

Nathan Fake – Falmer

Free Kitten – 1, 2, 3

The Radio Dept – The Radio Dept

David Pajo – Icicles

Cocteau Twins – Blind Dumb Deaf

Dinosaur jr – Little Furry Things

I Robots – Frau

Joy Division – pitch för realityshow.

Sjukfrånvaro och vård av barn utsätter vårt arbetsliv för svåra prövningar. Framtidens näringsliv kommer inte att klara att bära de bördor som ständigt frånvarande föräldrar till öronbarn, astmaungar och mobboffer ställer på arbetsgivarna. Morgondagens arbetsgivare kommer inte bara att kräva hälsointyg från medarbetarna, utan även från deras barn. Detta program ska på ett pedagogiskt och lekfullt vis medvetandegöra omsorgen om nationens arvsmassa för en ung, sexig publik.

I varje avsnitt dejtar en deltagare en grupp av attraktiva representanter för motsatta könet. Alla utom två bär på en genetisk, psykisk eller social defekt, osynlig för blotta ögat. Deltagaren ska under en vecka identifiera en av de friska i gruppen; en som kan generera frisk och positiv avkomma. Lyckas det, bjuds paret på en kärlekssemester till Maldiverna, där det garanterat inte finns något annat att göra än att alstra avkomma.

PILOT: Tezzzie, 23, telemarketsäljare, är stjärnan i veckans Joy Division. Hon utmanas av Basse (astma), Bimbim (öronproblem), Cameron (psykoser i släkten, vänsterhänt), Tony (steril, fälld för utpressning), Jambo (konstig i största allmänhet), Ismo (sjukligt svartsjuk, men genetiskt frisk) och Hasse (lite småtråkig). Under veckan testar Tezzzie killarna, som på alla sätt gör sitt yttersta för att dölja sina brister. Tezzzie har tillgång till försäkringskassans register, och hon har telefonnumren till killarnas släktingar, ex och vänner. Hela tiden frestas hon med det lockande priset – resan till Malldiverna OCH en trea i första hand i en attraktiv stadsdel.

En kompis till mig uppmärksammade Wikileaksgrejen med kommentaren att Julian Assange motsvarar arketypen av en cyberpunk-hjälte. Själva skandalen tyckte hon var överväderad: som en ljussatt fontän – när vi beundrar färgerna och vattenspelet bryr vi kanske inte så mycket om själva vattenkvaliteten.

Och det är en intressant reflexion: gestalten Julian Assange är närmast mer uppmärksammad än de uppgifter som kommit fram. Och jag tänker att Wikileaks förhåller sig till offentlighetsprincipen, ungefär som Robin Hood till fördelningspolitiken.

Och en fortsatt reflexion i samma ämne: är informationen det nya kapitalet? Feodalismens rikedom låg i jordinnehav, industrialismens i kapital. Är rikedom i dag tillgång till information? Är det därför alla är så upprörda över att Robin Hood gripits av sheriffen i Nottingham?

Wikileaks. Även jag vill säga något om det alla andra snackar om. Först: hur kommer det sig att amerikanska myndigheter inte har bättre kontroll över sina känsliga dokument? Hur kommer det sig, om det nu är så himla skadliga dokument som offentliggjorts, att det går att snyggt och omärkligt copy-pastea 200 000 texter pang bom bara? Det känns nästan som om de haft dokumenten i en stor papperspåse som det stått ”super-duper topphemliga spiondokument” på.

Vidare: Hur kommer det sig att personen Assange blivit så viktig? Han misstänks för våldtäkt i Sverige, här i Enköping, lustigt nog. Kommer Wikileaks att tystna om hans sak prövas i rätten?

Sedan: Utan minsta tvekan hyllar jag publiceringen av de här dokumenten. Internationell politik och säkerhet är för viktig för att bli ett njutningsmedel för en krets herrar som fräser runt i Gulfsteam IV på Hemskt Viktiga Konferenser världen över. Världen blir säkrare ju mindre hemlisar det finns. Jag avskyr hemlisar! Sekretess är som regel ett sätt att skydda myndigheter från insyn. Pampar från prövning.

MEN: Vem är Wikileaks? Vem väljer vad som ska ut? Vem förser Wikileaks med dokument? Vem betalar? Öppenhet är bra, men det ska vara en öppen öppenhet. Wikileaks – misstänker jag – sovrar i sitt material. Vad är det som inte kommer ut? Det är ett allvarligt demokratiskt problem, om vi inte kan se hur urvalsprocessen går till.

Wikileaks är ett slags konstig hybrid av offentlighet och dunkel. Öppenhet får inte vara en fråga för en privatperson med en eller annan agenda. Det får ju inte heller vara frågan om att Wikileaks kontrollerar informationsströmmarna genom att i lagom smaskiga doser publicera det som journalisterna verkar sugna på just nu. Lite skumt är det ju också att dokumentet inte görs tillgängliga för alla, utan att de först levereras till utvalda medier. Nu slåss medierna om att få fram de fläskigaste bitarna ur dokumentmassan, och all källkritik, eftertanke och resonemang försvinner, dränks i en ström av papper som saknar kontext.

Tungt i dag. Det toksnöar ute, och vägarna är illa plogade. Det var i och för sig ganska behagligt varmt, omkring noll, oh inte minsta halt, men att springa i snö är alltid ganska tungt. Borde nog köpa skidor. Rundan gick lite långsammare än senast, men det skyller jag på snön.

Musik under rundan enligt följande:

Isolée – Jelly Baby/Fish

Кино – Место для шага назад

Caberné Deneuve – Синяки и шишки

Hood – Fashion Mistake of the Decade

Кино – Стук

Wire – Silk Skin Paws

The Slits – I Heard it through the Grape Vine

Flirts – Boy Crazy

Hermans – Space Women

The Pop Group – Don’t Call Me Pain

Flirts – Miss You

Кино – Завтра война

Stone Roses – Shoot You Down

Det blir lätt uppehåll. Förra veckan hade jag en massa att göra, som gjorde att jag inte kom ut i spåret. Därtill kom ganska svårt väder – i går snöade det till den grad att jag bestämde att det inte gick att kuta omkring i Roslagen. Nästan en vecka – och vips har man en ful glugg i träningsdagboken.

Nå, i dag kom jag ju i alla fall ut. Bra förhållanden: minus två, välplogat, måttligt blåsigt. Och det är storslaget med havet. Jag har tidigare talat om färjprakten: det är härligt att se den klargula Gräsöfärjan på ett gröngrått hav, under en gråblek himmel, och med Gräsö som en skogsgrå remsa mellan hav och himmel. I själva hamnen ligger isen som ett glest pussel mellan pirarna, med svarta fogar mellan de bleka pusselbitarna.

Jag ha märkt det många gånger – det är enklare och skönare att springa på vintern än i sommarhettan. tiden blev okej, ingen dundertid, men rätt okej efter ett så långt uppenhåll. 49,46 tog rundan.

Shuffle-funktionen hade ingen bra dag i iphonen. Inget riktigt inspirerande:

Mazzy Star – Be My Angel

The Lounge Lizzard – Stompin’ at the Corona

Yoko Ono – Walking on Thin Ice

Muslimgauze – Lost Zwawa

The New York Models – Fashion

Front 242 – First in / First out

Li’l Louis – New Dance Beat

Joe Michael – Dancin’

Telex – Moskow Diskow

Daft Punk – One More Time

Hood – A Shot Across the Bow