Kategori: Ett och annat

En vanlig runda utan snöproblem eller andra excesser. Det vara bara att spring och springa. I dag reflekterade jag över att det är hemskt vackert i skogen, men snöklädda svartgröna granar, och så reflekterade jag över att folk rastar sina hundar i skidspåren. Vad är det med människor som har hund? Varför tror de att skidåkare vill få hundskit på skidorna?

Dagens musik:

Запрещенные барабанщики – Куба рядом

Запрещенные барабанщики – Я рыба

Wire – The Queen of Ur and the King of Um

Aziz – Return to the Pharaoh

Disco Kids – Starlite

Black Devil – Follow Me

Liquid Liquid – Cavern

Cabernet Deneuve – Какое мне дело?

Enköping. ”For the first you shall open the map under ’Home’ and than you shall highlight your changes. Remember ocksoe that you shall meet here at clockan eight i morrow”.

Jag har under dagen deltagit i en större svensk myndighets arbete inom ett internationellt projekt, och fascinerats av vad som uppstår när världens största språk – Bad English – brukas av svenska ämbetsmän.

Dessutom pajade Stora Projektorn, och eftersom ingen kan prata längre utan att ha sina ord uppskrivna på Power Point-presentationer fick vi sluta redan halv åtta på kvällen. Men då hade vi under hela dagen å andra sidan haft obegränsat med bullar till vårt förfogande. ”We also have bulls and coffee in the hall.”

Enköping. Jag gjorde ett nytt försök med krångelbrödet i dag. Och med lite manipulation i temperatur och teknik, så blev de klart mycket bättre. Jag ökade sältan lite och lät dem jäsa lite extra. Vidare bestämde jag mig för att ge brödkorgarna fan, och gräddade dem i brödformar. Resultatet blev höga, fina limpor, med en knisprig knasprig brödskorpa och en härlig, lite seg kärna. Det blev inte degigt som förra gången, men möjligen lite för mörkgräddat.

Enköping. Jag har förundrat mig över att en rönn på min gård har stått hel fullbärig, med små strutformade toppluvor på rönnklasarna. Mitt i vintern, och de bortskämda småfåglarna verkade ha ätit sig mätta och höga på hampafrön som snälla pundare sått i snön i hopp om att det skulle växa upp reefers, косяки. Men i dag kom fåglarna à la Hitchcock till min rönn. Ett moln av trastar och kajor satte sig i rönnen och hade Hultsfredsfestival där alla kan tralla i trädet.

Efter ett par timmar var det arma trädet tomt. Och fullt med feta fåglar satt på marken och rapade och vaggade stånkande i väg mot nästa träd, nästa gård. Och i slutet av veckan, stod det på löpsedlarna, är vargavintern tillbaka.

Enköping. Brödet blev riktigt lyckat tycker jag. Så här såg det ut när det just kommit ut ur ugnen:

Nu har brödet fått svalna lite, och jag har ätit ett par första skivor med smööör. Jag konstaterar att det är väldigt mustigt och med en härligt knaprig brödskorpa, men att det skulle kunnat ha haft lite mer sälta. Jag tycker att det blev ganska snyggt bröd.

Brödet blev luftigt och saftigt, med stora ”pipor”. Jag är särskilt nöjd med den frasiga brödskorpan, men hade, som sagt, gärna haft det aningen saltare. Det känns väldigt lantligt och ursprungligt på något vis, och så är jag lite svag för det ganska ruffa utseendet, lite knöligt och mjöligt så där. Och det gick riktigt bra att pillra loss brödet från korgarna.

Enköping. Som jag skrev för några veckor sen har jag tagit upp ett gammalt ämne: brödbak. För tjugo år sen experimenterade jag en massa med surdeg, och nu har jag testat att göra vildjäst. Jag VET att det är lite övertrendigt att hålla på med krångliga bröd, men det kan inte hjälpas – jag ska trendkompensera genom att börja göra otrendigt kokkaffe och dricka på fat. Eller nåt.

Huschomhelst: baka på vildjäst är inte scones precis. Det tar en vecka att göra jästen, och ett par, tre dagar att sätta degen. Men nu väntar brödet på att åka in i ugnen. Jag gjorde ett misslyckat försök utifrån ett recept på http://paindemartin.blogspot.com/2007/09/kanske-det-allra-godaste.html . Den gången funkade det inte. Receptet stämde, men det stod inte att man bör ha jäsdegen i en täckt burk, så när jag gjorde bakade förra gånge torkade degen helt enkelt ihop. Men det här gick ju att korrigera, och nu ser allt finemangt ut. Tänkbar felkälla den här gången: otillräckligt mjölade brödkorgar.

Enköping. I morse hörde jag talgoxen. Det är nog det allra första vårtecknet: att talgoxarna börjar sjunga när julmörkret skingrats. Till yttermera visso var det inte den trista gnälliga-såg-sången, tii-taa, tii-taa, utan den tjusiga ti-ti-taaa. Livet är fullt av njutningar.

Enköping. Någon taskigt pottränad Enköpingsbo har fått för sig att mitt trapphus är en lämplig toalett. Det luktar ganska illa, trots att ytterdörren är ställd på glänt.

Ett ljus i mörkret är att fekalierna raskt städats bort av Enköpings hyresbostäders personal, som offrat en lördagssovmorgon för att sanera resultaten av packade djälva fyllskallars bristande slutmuskelkontroll.