Författare: Per Enerud

Aldrig någonsin har någon sprungit en så kort sträcka på så lång tid med så stor möda! Dagens varv i Fagerskogen tog 44 minuter och 50 sekunder. Det är inte särskilt snabbt. Och jag har även upptäckt att trots allt jag skrev i första inlägget efter uppehållet – så finns det uppförsbackar i Fagerskogen. Små, arga uppförsbackar finns det.

Men kanske kan jag säga till mitt försvar att det låg tjugo centimeter nysnö i löpspåret. Jag pulsade i rätt djup snö och drömde om skidor, men lyckades hålla ett slags löpsteg ändå. Detta är nog det jobbigaste jag gjort sedan jag överhuvudtaget började springa.

http://jogg.se/?sida=tdbfull&id=19475

Stor hjälp i spåret vad iPodden, som jag nu skaffat hörlurar till. Följande musikstycken hjälpte mig runt i pulsspåret.

New Order – Thieves like Us

Wire – Follow the Locust

Kino – Romantika

Leh Masak – Pars du West (Souk Mix)

Dr Lelektruv – Ladyshave

Cocteau Twins – Lazy Calm

Free Kitten – Oh Baby

Leonid Utesov – U Samovara

Zapresjtjennye Barabansjtjiki – Slutjaj v Makdonaldse

I dag sprang jag på en riktigt hyfsad tid: 4,6 km på 32,20 – prick sju minuter per kilometer. Det är ju i och för sig groteskt långsamt, men med jag har dragit ner varvtiden med fem minuter på en vecka, så det visar ju en viss progress i träningen.

För första gången sen jag startade såg jag en annan motionär i spåret – en skidlöpare som svischade förbi som en blå blixt. Skidåkning verkar kul – den där Folkvagnsreklamen med skidåkarna ger också lite skidlust, fast det är tänkt att jag ska bli sugen på att köpa Folkvagnar.

Enköping. Jag har förundrat mig över att en rönn på min gård har stått hel fullbärig, med små strutformade toppluvor på rönnklasarna. Mitt i vintern, och de bortskämda småfåglarna verkade ha ätit sig mätta och höga på hampafrön som snälla pundare sått i snön i hopp om att det skulle växa upp reefers, косяки. Men i dag kom fåglarna à la Hitchcock till min rönn. Ett moln av trastar och kajor satte sig i rönnen och hade Hultsfredsfestival där alla kan tralla i trädet.

Efter ett par timmar var det arma trädet tomt. Och fullt med feta fåglar satt på marken och rapade och vaggade stånkande i väg mot nästa träd, nästa gård. Och i slutet av veckan, stod det på löpsedlarna, är vargavintern tillbaka.

Det är jobbigt att springa. Ensamt och enformigt och svettigt. Samtidigt är det enkelt och bekvämt: man behöver inte mycket till utrustning och man behöver inte betala sjukt dyra medlemsavgifter till gym. Jag tycker också att det är skönt att slippa vara bedömd hela tiden. Nu har jag i och för sig aldrig besökt ett gym i hela mitt liv, men jag föreställer mig att det skulle vara ungefär som på gymnastiken i plugget: ett ständigt värderande av omgivningen. Och gymnastiken var det värsta jag visste i skolan – trots att det underligt nog inte var mitt sämsta ämne. Jag hade fyra i slutbetyg i gymnastik från gymnasiet, men trea i matte.

Så fast det är svettigt och slitsamt fortsätter jag springa. Jag får vara mig själv, ensam i skogen. Jag behöver vare sig svassa eller dölja mig. Bara springa. Och det är skönt att se att det går så pass snabbt att få resultat – träningsvärken är helt borta efter bara en dryg vecka i spåret. Det går l i t e snabbare också, även om det är långt kvar till de tider jag hade för två år sen, när jag hade en snittid på under sex minuter per kilometer.

Målet är ju att komma tillbaka till såna tider före sommaren. Det kommer att bli jobbigt. Men det kommer att gå.

I går hade jag inte tid att springa, tyvärr, men i dag kom jag ut. För första gången sen jag startade i förra veckan var det soligt. Soligt och ganska kallt. Det var mysigt att se solen i grantopparna, och att kunna märka när man började springa tillbaka i rundan – plötsligt hade jag solen i ansiktet.

Tiden – som i förrgår. Inget ont någonstans.

Enköping. Brödet blev riktigt lyckat tycker jag. Så här såg det ut när det just kommit ut ur ugnen:

Nu har brödet fått svalna lite, och jag har ätit ett par första skivor med smööör. Jag konstaterar att det är väldigt mustigt och med en härligt knaprig brödskorpa, men att det skulle kunnat ha haft lite mer sälta. Jag tycker att det blev ganska snyggt bröd.

Brödet blev luftigt och saftigt, med stora ”pipor”. Jag är särskilt nöjd med den frasiga brödskorpan, men hade, som sagt, gärna haft det aningen saltare. Det känns väldigt lantligt och ursprungligt på något vis, och så är jag lite svag för det ganska ruffa utseendet, lite knöligt och mjöligt så där. Och det gick riktigt bra att pillra loss brödet från korgarna.

Enköping. Som jag skrev för några veckor sen har jag tagit upp ett gammalt ämne: brödbak. För tjugo år sen experimenterade jag en massa med surdeg, och nu har jag testat att göra vildjäst. Jag VET att det är lite övertrendigt att hålla på med krångliga bröd, men det kan inte hjälpas – jag ska trendkompensera genom att börja göra otrendigt kokkaffe och dricka på fat. Eller nåt.

Huschomhelst: baka på vildjäst är inte scones precis. Det tar en vecka att göra jästen, och ett par, tre dagar att sätta degen. Men nu väntar brödet på att åka in i ugnen. Jag gjorde ett misslyckat försök utifrån ett recept på http://paindemartin.blogspot.com/2007/09/kanske-det-allra-godaste.html . Den gången funkade det inte. Receptet stämde, men det stod inte att man bör ha jäsdegen i en täckt burk, så när jag gjorde bakade förra gånge torkade degen helt enkelt ihop. Men det här gick ju att korrigera, och nu ser allt finemangt ut. Tänkbar felkälla den här gången: otillräckligt mjölade brödkorgar.

I går hade jag en vilodag. Jag ska försöka springa i två dagar, vila en, springa två och så vidare. I alla fall de första veckorna. Målet är att så småningom komma tillbaka till att springa milen, och i så fall på under en timme.

I förrgår sprang jag på en eländig tid, i dag var tiden lite mindre eländig. Löpspåret är fortfarande ganska tungsprunget med löst packad snö, men inte lika illa som i tisdags, då det var nysnö. Träningsvärken är praktiskt taget helt utplånad – jag har en liten punkt på övre delen av vänstra vaden som värker, men efter några hundra meter gör det inte ont längre. Det går framåt.