I går hade jag inte tid att springa, tyvärr, men i dag kom jag ut. För första gången sen jag startade i förra veckan var det soligt. Soligt och ganska kallt. Det var mysigt att se solen i grantopparna, och att kunna märka när man började springa tillbaka i rundan – plötsligt hade jag solen i ansiktet.
Tiden – som i förrgår. Inget ont någonstans.