Kategori: Träningsbloggen

Jag har fått göra en paus i springandet. Min rygg har drabbats av ondska och jag förmår inte springa omkring i skogar just nu. Det är ganska skönt att slippa träna, men irriterande att inte få välja själv när jag ska låta bli att springa.

Så vitt jag vet sprang jag nu i dag för första gången i plusgrader, sedan den heroiska nystarten i januari. Det snöade dessutom i natt, så det låg ett litet täcke kramsnö över spåret, vilket egentligen inte var någon nackdel: fint fäste och mjukt att springa på. Inte ett dugg halt. Jag märkte i dag att jag tänkte på annat medan jag sprang (jag funderade över Georgien och den underliga skandalen, där TV-kanalen Imedi publicerade en fejk-nyhet om att Ryssland invaderat igen). Det här måste ju innebära att jag gjort framsteg.

Tiden hyfsad, sämre än i förrgår, men hyfsad.

Låtlistan i dag:

Wire – A Public Place

Sonar – Close Your Eyes

Underworld – Luetin

The Stone Roses – I Wanna Be Adored

Konfekt – Drive

Taking Back Sunday – Set Your Phasers on Stun

Кино – Прогулка романтика

Allt funkar eftersom jag springer på morgnarna. Det är fortfarande ganska kallt om nätterna, och när jag springer, vid niotiden, har inte snön börjat slaska ordentligt ännu. På vägen till skogen finns det ett par våta ställen, det finns ett par ställen med barmark, men mest är det fast, hårdpackad snö fortfarande. Och inte förfärligt halt. Och i själva skogen är spåret hårt, knöligt, men inte svårsprunget. Och min tider är ganska okeja.

Men den stora grejen är väl ändå den starka känslan av vårvinter. Varje cell i min kropp ropar efter renfäll, apelsin och chokladtermos. Solen är aldrig soligare än så här års.

Och i lurarna kvittar följande:

Rey Ra – Marrakesh

Red Sparrowes – Alone and Unaware, the Landscape was transformed in front of Our Eyes

Alice Deejay – Better off Alone

Ada – Each and Everyone

Black Devil – Timing, Forget the Timing

The Rapture – Olio

15 januari började jag springa efter ett 15 månaders uppehåll. I dag sprang jag mitt 29 pass sedan nystarten. Just den här veckan har varit riktigt bra: varje dag har gått snabbare än den föregående, och då känner jag ändå att jag har fått hålla igen lite på grund av halkan.

Strängt taget tycker jag det känns bra att kunna se hur pass snabbt jag ”kommit tillbaka”. Det första som försvann var träningsvärken; det tog bara några dagar. Och nu, två månader efteråt, är jag nästan tillbaka på samma tider som före upphållet. Det är ett bra tag kvar, men det känns som om jag är på väg dit.

Det som kanske känns bäst är att jag liksom envisat mig igenom alla tunga perioder. Djupsnö och leda. Jag tycker fortfarande det är förödande jobbigt och gör ont och allt, men jag vet ju att jag klarar det. Det finns ingen anledning att låta bli. Och nu kommer snön så småningom att töa bort, och då kommer det ju att bli ännu enklare att springa.

I lurarna i dag:

Muslimgauze – Please Leave Calcutta as You Found it.

Bedhead – Beheaded

Cabernet Deneuve – Какое мне дело?

Muslimgauze – Rent a Hookah

A Silver Mt. Zion – Broken Chords Can Sing a Little

The Clientele – From a Window

Кино – Война

I dag sprang jag som en oljad blixt i medvind och utförsbacke. Snittiden på kilometern blev 6,34 och det är väl egentligen inte så vansinnigt imponerande, men det var roligt ändå att springa snabbare än jag gjort på 15 månader. Jag tycker det är rätt skönt att veta att det går att komma igång igen, och jag har korpat åt en plats åt träningen i min extremt glesa agenda.

Det ska bli skoj att se hur tiderna blir när jag får springa på ett torrt och jämt underlag. Nu är halkan här, och det är i synnerhet jobbigt på cykelvägarna ut mot Fagerskogen. Här och där finns det bar asfalt och det fäste jag får då känns nästan skrämmande.

Men jag måste ändå säga att det är förunderligt vad lite folk det är i Fagerskogen! I dag såg jag för ANDRA gången på hela vintern en skidåkare. Sammanlagt har jag sedan mitten av januari, på två månader alltså, bara sett några enstaka motionärer.

Kanske är det att jag springer på morgnarna? Alla andra tränar efter jobbet.

Och ingen annan får lyssna till exakt den här låtlistan:

Kid Koala and Money Mark – Carpel Tunnel Syndrome

Кино – Алюминивые огурцы

Isolée – logiciel

A Silver Mt. Zion – Blown-Out Joy from Heaven’s Mercied Hole

The Committee – Dub U Say

New Order – Temptation

Mitt musikbiblioteks längsta låt poppade upp – den 16 minuter långa Macho City. Sista minuten är mest bara ljudet av ett regn, och det passade ju ganska bra i den blöta snö jag hade att springa i. Snön börjar bli porös och tung och mjuk. Det är rätt knöligt att springa, men bättre än i nysnön. Men trots mina nästintill herkuliska ansträngningar i spåret är det svårt att känna någon riktig machismo. I dag var jag i och för sig under sju minuter på kilometern, men det är ändå rätt ynkligt. Och jag är trött som en trasa, och känner mig måttligt manlig där jag ligger medvetslös på badrumsgolvet.

Därmed ges en förklaring till dagens korta musiklista:

Joe Michael – Dancing

Кино – Троллейбус

U96 – Das Boot

Free Kitten – Sex Boy

Steve Miller Band – Macho City

Solvent – My Radio

I skogen går det ganska bra att springa nu: spåret är grundligt trampat, lite ojämnt, men man sjunker inte ner till knäna eller ens till fotknölarna. Det är ganska skönt, och det känns bra att kunna försöka öka lite i utförsbackarna. Men till och från själva löpspåret springer jag längs en cykelväg, och där märks det ursinniga töandet rätt starkt just nu. På soliga ställen kan det redan vara barmark; på andra är det snömodd och på ytterligare andra är det vansinnigt halt. Men det blev en bra runda ändå.

Dagens musik:

Alex Goher – Italomatic

Muslimgauze – The Zouave Who Turned a Blind

Orchre Oak – Camel Dreams

Frank Zappa – No. 3: 1st Movement – Andantino

T. Raumschmiere – Ost-Strom

Запрещенные барабанщики – Человек-Амфибия

Daft Punk – Short Circuit

Jurassic 5 – Break

Muslimgauze – Gopi Juggle

AFX – Crying in Your Face

Eftersom det har varit sportlov har jag låtit bli att springa. Och än en gång konstaterar jag att det är mycket lättare att låta bli att träna än att träna. Dock samlade jag mig till en runda i dag (jag hade inga bra skäl att låta bli – vädret var fint och jag har inte bråttom någonstans och jag mår prima). Spåret var rätt väl uppsprunget och fast och solen gassade på ryggen.

Det som ÄR roligt med att springa så här års är den starka känslan av att årstiderna förändras. Det är så tydligt att solen står högre, snödrivorna ändrar karaktär, även om de kanske inte nödvändigt ännu har blivit så värst mycket lägre. Årsgången känns. Det gillar jag.

Dagens lurar innehöll följande konstnärligt högstående alster:

New Order – Blue Monday

Isolée – djemal et jamshid

New Order – Touched by the Hand of God

Wire – The Queen of Ur and the King of Um

Леонид Утесов – Тюх-Тюх-Тюх

Front 242 – Until Death (Us Do Part)

Dead or Alive – You Spin me Round (Like a Record)