Kategori: Ett och annat

Nåt rör sig, djupt i min själ så här års, när det blir kallt
och natten blir dubbelt mörk, nej än mer, minst tiofalt.
När träden får vita löv, och frukter av frost och is.
Trafikkaos och vägproblem, trots plogning och sand och salt.
Då blir jag så fosterländsk, så gråsvensk och grånormal,
den växer, min gråsvenskhet och tar sig sån här gestalt:
Bort dadlar! Bort Medelhav! Bort värme! Bort sambatakt!
Bort palmer och allt sånt där! Bort lyxliv, och framförallt:
bort playor och diskotek! Bort klubbar och t-shirtstånd!
Bort raggning och one-night stands! Bort fylla, bort, bort med allt!
Kom gråhet! Kom vadmalstyg! Kom granar! Kom mera gran!
– Kom gråsten! Kom kaffetår! Kom slasket, när drivan smalt!
Kom bastu! Kom prickig korv! Kom norrsken! Kom hjortronsylt!
Kom tystnad, kom tigande! Kom lingon och pitepalt!

Prickiga monstrets pubertetsperiod börjar så smått gå över. I dag har hon visat nya karaktärsdrag. Vi såg på det ryska nyårsfirandet (vilket är två timmar före det svenska) på TV, och när Kremls klockor ringde började hon spetsa öronen. Och när ryska nationalsången inleddes, reste sig katten och åhörde hymnen stående. Själv satt vi kvar och undrade vem som bytt vår anarkokatt mot en nationalkattriotisk.

Min karriär som arabisk poet går vidare. Offentliggör nu min första qita’a. En qita’a är en kort dikt av en viss karaktär. Just den här qita’an (apostrofen är ett litet strupljud: låtsas att ni talar danska när ni säger qit-ah, så blir det perfekt) är en ”marthiyya”, ett sorgekväde. Och mutaqarib är ett versmått.

Marthiyya min mutaqarib

Vår katt har blitt galen och skapar besvär
hon ylar och jamar: säsongspremiär
Hon jamar så högljutt att grannarna skräms
de tjusas rätt måttligt av hennes konsert
Hon löper, vårt skrälle: hon vill ha en man
hon kissar i soffan: jag gormar och svär
Hon kissar på tröjor, hon kissar på skor
i flygeln, kastruller, i fars sekretär
På TV:n, i datorn: precis överallt
hon pinkar och strilar: var är mitt gevär?
Allt dryper, allt luktar av kattskrällets kiss
en tröst är: perioden är visst temporär
Men ännu så är hon besatt av en djinn
vi kan inte låta det pågå såhär.
Jag ringer, jag bokar, jag ordnar en tid
för lösning utav medicinsk karaktär:
Kastreras ska skrället: nu ska hon bli den
i veckan ska katten till veterinär.

Det här var ursprungligen tänkt som en qasida, ett arabiskt poem, som ska följa vissa regler. Det inleds med en elegisk introduktion – nasib. En tillbakablick, ett minne. Därefter kommer själva handlingen – rahil. Dikten avslutas med en gharad, en dedikation. Men eftersom jag missade att qasidan måste följa samma versmått hela vägen, tvingas jag omdefiniera detta till tre qita’or. Tawil, mutadarik och wafir är olika arabiska versmått, vilket alltså är oacceptablet för en qasida.

Dikterna ska egentligen ställas upp grafiskt lite snyggare, men det får gå så här också.

Marthiyya min tawil:
Så lyssna! Ja, hör min sång! Och sprid sen vad jag har sagt
om julen, som nu är slut. Ja, sprid det till varje trakt!
Ja, nyss var det jul igen, och granen stod grön och grann
och skinka och revbenspjäll, ett julbord i all sin prakt
Men nu är den slut, vår jul, och skinkan är torr och trist
och slut på det roliga, och slut på all julgrisslakt.
Och slut på Karl-Bertils jul, och ankor och Ferdinand,
ja, kvar finns blott pappersskräp efter all julklappsjakt.
Så ensam bland emballage, så ensam bland tomma fat
så ensam när julen gått; här går jag min tysta vakt

***

Hikma min mutadarik:
Kom och köp! Kom och köp! Lägsta pris! Bra kredit!
GPS – årets klapp – hitta hem-satellit
Kom och köp! Kom och köp! Bara tre veckor kvar!
Skynda på, skynda på! Vårat pris: dynamit!
Packa in, packa hop, packa om, packa ner
Inte råd? Ta ett lån! Ta ett till! Vänd dig hit!
Vi ger lån, vi ger hjälp, bra finans, pengar bums
Räntefritt, jättebra, lånet klart, hög limit.
Köpa mer, köpa mer! Packa in! Kom och köp!
Har jag köpt GPS? Har jag köpt akvavit?
Krusa band, skriva kort, glömma bort farbror John
Salta sill, bränna vid pepparkak – djävla skit!
Knycka gran, smussla hem, barra ner våran bil
köpa ljus varje år, såga av liten bit
Såga av lite till: kasta bort, köpa ny.
Och så plötsligt en dag: finns det ingen respit
Det är jul! Det är jul! Det är äntligen jul!
Alla barn stressas upp, pappa tar lite sprit.
Lite till, lite till, var är tomtekostym?
Morgonrock får gå bra till vår tomtes visit
Snälla barn? Inte det? Oj förlåt, lille vän!
Ett paket! Ett till dig och till min favorit!
Riv och slit! Kasta runt, plocka fram! Bytesrätt.
Stickad sjal, långkalsong och en vas av granit.
Mera mat, massa sill, risgrynsgröt, revbensspjäll
julekorv, julebröd, julemust, kalvsyltsbit
Sluka fläsk, svälja glögg, tugga vört, skölja ner
med en snaps, glufsa på och med utmärkt aptit
Kalles jul, mammas disk, pappa härmar replik:
”Robin Hood! Robin Hood! Denna usla bandit!”
– – –
Det är sent. Gammal film. Far har somnat ifrån.
Snarkar högt. Munnen röd utav korvens nitrit.
Sådan jul, sådan frid! O, välsignade helg!
Pappa full, mamma trött. En sån lön för allt slit.
Det är slut, det är slut! Det är äntligen slut!
Återstår tomma fat och butikens profit.

***

Fadhr min wafir:
Så tack, visakort, ja, tack för det guld ni har skänkt
Och tack Citibank, och tack SEB: så väl tänkt
Att ge mig kredit, precis inför julehandeln
I stället för sen, när priset på allt är toksänkt
Och ni, företag, med GSM-lån: min hyllning!
Ni räddar min jul, mitt liv hade varit bortslängt
En jul på kredit, en spännande jul i lyxliv
Mobiltelefon, den gamla den blev ju avstängd
Och ny GPS och wokpanna med och iPod
och platt-TV-skärm…nu verkar ni le så ansträngt?
Vad menar ni nu? Betala tillbaks? Med ränta?
Förstår ni väl själv, få pengar av mig är fåfängt.
Men tack ska ni ha, kreditinstitut och banker
Ge skalder kredit? Så dumt gjort av er, så trögtänkt.

Lösningen blev deportation. Marias stackars kattungar fick åka hem: Silfies aggressiva politik fungerade: en kompromisslös våldspolitik visade sig effektiv mot inkräktarna. De tre kattungarna sattes i burar och lastades på bilar och skickades långt bort.
Silfie gick länge och kontrollerade om det inte fanns kvar några kattkombattanter i lägenheten, varefter hon rullade ihop sig som en segrarinna och drömde om sitt hjältemot. Faktiskt morrade hon i sömnen då och då.
När vi kom tillbaka efter deportationen av de arma kattungarna hade vi ett sällsynt roligt julfirande och vi hade missat alla ankor och kunde glatt äta julmat utan morranden och fräsanden.
Men efter ett dygn av strid sov katten gott.
Fast jag har dåligt samvete för alla Marias kattungars skull. Å andra sidan firar katter inte jul.

Vi har fått lov att organisera katterna enligt en enkel rasprincip och fördelat dem i tre rum: ett för de svarta, ett för den grå och ett för den prickiga. Prickiga Silfie blev inte alls glad över att få gäster till jul: Marias tre kattungar. Sen de kom hit i går kväll har vi upptäckt att Silfie lärt sig en hel rad nya, aggressiva, läten: dels det fräsande, som bäst kan beskrivas med den arabiska bokstaven Ha: en tonlös faryngal frikativa, levererad med stort engagemang och irritation. Sen ett argt morr, någonstans från diafragma, och så, faktiskt, ett litet rytande – en kissemissversion av de stora kattdjurens.
Och de arma kattungarna fattar ju inte ett smack. Silfie känner sig hotad i sitt revir och vill markera gränser, men de har uppenbarligen inte lärt sig arga katt-språket. De två svarta, Maja och Maria, verkar ha insett att Silfie inte vill ha sällskap, men den grå, Kattis, är kär. Kattis har aldrig sett någon så snygg och spännande katt som Silfie och skulle absolut vilja bli kompis med henne. Men Silfie ser Kattis som en fientlig ockupant och skulle utan tvivel vilja lägga ut landminor och taggtråd för att få stopp på aggressionen.
Suck. Efter en natt av fräs och klös har vi nu upprättat en trestatslösning. Fredlig samexistens verkar inte möjligt, och den grå och de svarta bygger just nu bosättningar på stackars Silfies territorium. Fast för ögonblicket sover Prickiga Monstret lugnt på sin sida av checkpointen.

Dan för dan för dopparedan. Sista inköpen – rea på jul-el på Ica Maxi. I kassakön står en man som köpt vad som verkar bli en Riktigt Trist Jul: tio pack djupfryst lasagne, tio pack djupfryst Janssons frestelse, tio burkar kattmat. Antingen ska han ha gäster, eller så tänker han äta lasagne och Jansson ända in i nästa år. All denna frysta mat ger mig värsta formen av julförstämning.
Utanför står tio svartklädda poliser beväpnade med svarta gevär bland de avhugna granarna och bevakar en värdetransport. Jag åker hem med sirap och rågsikt och bakar. Så mycket folk, så mycket vapen, så mycket pengar, så mycket djupfryst.

När jag kommer hem kommer katten springande och blir glad. Hon lägger sig på mattan och kråmar sig och vill bli kliad och klappad och hon spinner så jag ibland tror att hon driver med mig. När hon uppfattar sig som färdigkliad börjar hon ytterst högljutt kräva mat. Silfie har en dramatisk baryton av ett slag som inte alls passar ihop med en så liten katt. Mwäääu!
Rätt snart kräver hon – mwäääääu! – att få gå ut på balkongen. Där stannar hon i ungefär 18 sekunder innan hon börjar bulta på dörren och kräva att få komma in. Så fort hon är inne inser hon att det var något hon glömde på balkongen, och eftersom det är rätt så kallt just nu kan man ju inte gärna lämna dörren öppet och låta skrället komma och gå hur som helst. Så där håller vi på rätt länge.
I dag var hon alldeles ovanligt stimmig och sprang runt och röt som ett väldigt väldigt litet prickigt lejon. För sent insåg vi vad hon försökte säga: hon satte sig på huk på matsalsmattan i en pose som är lätt att känna igen, och hann producera en ansenlig mängd kattgödsel. Va i helvete! Katten har varit exemplariskt rumsren, och så plötsligt!
Så visar det sig att någon – antagligen jag – stängt dörren till toaletten där kattlådan står.
Nåja. Det gick ju att sanera. Vi har varit med om värre – vår förra katt var laktosintolerant och lämnade en brun sträng efter sig var hon gick innan vi lyckades få bukt med hennes känsliga mage. Slifies fekalier var idealiska ur saneringsperspektiv.
Med parketten giftigt doftande av citron-Ajax och mattan våt av mattvätt ägnar vi återstoden av kvällen åt närstridsövningar. Katten har lyckats bryta av spöt till den lilla fisk-vippa som hon ser som sin personliga fiende: fiskvippan ska dö! Julen har introducerat nya fiender: paketsnörrullen. Paketsnörrullen ska också dö! Paketsnörena ska dö först av alla! Katten tycker inte alls om att alla julklapparna och alla paketsnören numera ligger högst upp på bokhyllorna i ett rum som hon inte kan öppna dörren till.
Men så lämnar hon mördarläge och går in i goskattsläge och placerar sig dekorativt på en röd kudde och jag bara häpnar: här går det ett litet liv omkring i min lägenhet!