Lösningen blev deportation. Marias stackars kattungar fick åka hem: Silfies aggressiva politik fungerade: en kompromisslös våldspolitik visade sig effektiv mot inkräktarna. De tre kattungarna sattes i burar och lastades på bilar och skickades långt bort.
Silfie gick länge och kontrollerade om det inte fanns kvar några kattkombattanter i lägenheten, varefter hon rullade ihop sig som en segrarinna och drömde om sitt hjältemot. Faktiskt morrade hon i sömnen då och då.
När vi kom tillbaka efter deportationen av de arma kattungarna hade vi ett sällsynt roligt julfirande och vi hade missat alla ankor och kunde glatt äta julmat utan morranden och fräsanden.
Men efter ett dygn av strid sov katten gott.
Fast jag har dåligt samvete för alla Marias kattungars skull. Å andra sidan firar katter inte jul.
Hoppa till innehåll
Tankar och tänkande om världen och värden