Min karriär som arabisk poet går vidare. Offentliggör nu min första qita’a. En qita’a är en kort dikt av en viss karaktär. Just den här qita’an (apostrofen är ett litet strupljud: låtsas att ni talar danska när ni säger qit-ah, så blir det perfekt) är en ”marthiyya”, ett sorgekväde. Och mutaqarib är ett versmått.
Marthiyya min mutaqarib
Vår katt har blitt galen och skapar besvär
hon ylar och jamar: säsongspremiär
Hon jamar så högljutt att grannarna skräms
de tjusas rätt måttligt av hennes konsert
Hon löper, vårt skrälle: hon vill ha en man
hon kissar i soffan: jag gormar och svär
Hon kissar på tröjor, hon kissar på skor
i flygeln, kastruller, i fars sekretär
På TV:n, i datorn: precis överallt
hon pinkar och strilar: var är mitt gevär?
Allt dryper, allt luktar av kattskrällets kiss
en tröst är: perioden är visst temporär
Men ännu så är hon besatt av en djinn
vi kan inte låta det pågå såhär.
Jag ringer, jag bokar, jag ordnar en tid
för lösning utav medicinsk karaktär:
Kastreras ska skrället: nu ska hon bli den
i veckan ska katten till veterinär.