Patriotism

Nåt rör sig, djupt i min själ så här års, när det blir kallt
och natten blir dubbelt mörk, nej än mer, minst tiofalt.
När träden får vita löv, och frukter av frost och is.
Trafikkaos och vägproblem, trots plogning och sand och salt.
Då blir jag så fosterländsk, så gråsvensk och grånormal,
den växer, min gråsvenskhet och tar sig sån här gestalt:
Bort dadlar! Bort Medelhav! Bort värme! Bort sambatakt!
Bort palmer och allt sånt där! Bort lyxliv, och framförallt:
bort playor och diskotek! Bort klubbar och t-shirtstånd!
Bort raggning och one-night stands! Bort fylla, bort, bort med allt!
Kom gråhet! Kom vadmalstyg! Kom granar! Kom mera gran!
– Kom gråsten! Kom kaffetår! Kom slasket, när drivan smalt!
Kom bastu! Kom prickig korv! Kom norrsken! Kom hjortronsylt!
Kom tystnad, kom tigande! Kom lingon och pitepalt!