Ryska medier har inlett en kampanj mot freden. Som bekant pågår resultatlösa förhandlingar, där en rysk delegation, representerad av deltagare helt utan mandat och inflytande, ger vaga uttalanden om att skydda civila och finna en politisk lösning. Delegationen leds av tidigare kulturministern Medinskij, känd för att ha mist sin doktorstitel sedan det visat sig att hans avhandling var ett plagiat.
Själva tanken på förhandlingar och samtal väcker kanske hopp hos dem som ännu inbillar sig att den ryska delegationen har myndighet att fatta några beslut, men de ryska medierna är angelägna om att inskärpa hos läsarna att varje form av överenskommelse med Ukraina är förräderi. Nationalistiska Zavtra skriver:
En fred i Mariupol, de ryska regementenas tillbakadragande från Charkiv, de ryska fartygens från Odessas redd – allt detta medför en ny, fascistisk mänsklighet. Detta förräderi, om det inte stoppas av Putin; om det inte förblir begränsat till Medinskijs militärhistoriska förbund, kommer att innebära ett förräderi mot hela den ryska historien, mot mänsklighetens historia. Den djupa ryska drömmen, den djupa ryska segern, den djupa ryska messianismen befinner sig under ett fruktansvärt hot.
Anti-fredskampanjen riktar sig mot flera ämbetsmän i Putins omgivning. Vladimir Medinskij angrips ursinnigt av nationalistmedierna; och även Putins pressekreterare Dmitrij Peskov misstänkliggörs:
Dmitrij Peskov sa till TV-kanalen Sky News att Rysslands förluster är betydande och antydde att förhandlingarna med Ukraina i förlängningen kan leda till en fredsöverenskommelse. Här kan noteras att han framträdde i en blå skjorta och gul slips. Ett sammanträffande eller en vink? Vad är det som pågår med presidentens officielle pressekreterare? Varför kallar han den TV-stjärnan Ivan Urgant som flytt utomlands för ”en stor patriot”? Varför säger han att attacken på bränsledepån i Belgorod ”inte gynnar förhandlingarna”? Hur kan Peskov ha mage att försvara Serbien och Ungern, som röstat mot Ryssland i FN?
Mycket faller på plats när man ser på hans fru: tidigare konståkningsstjärnan Tatiana Navka är dödd i Ukraina och har bott 15 år i USA.
Både Medinskij och Peskov är ärelösa lögnare; ofarliga som måltavlor. Det intressanta är inte angreppen på dem personligen, utan föreställningen om att det enda acceptabla slutet på den ”militära specialoperationen” är Ukrainas ovillkorliga och fullständiga kapitulation. Och då befinner vi oss i det läge som statliga nyhetsbyrån RIA Novosti, till exempel, beskriver. En flera årtionden lång kampanj för att utplåna allt ukrainskt. Inte ens namnet kan få leva kvar.
Vi har sett ryska kyrkan hylla kriget, våldet och folkmordet, och vi ser Kremlpropagandan blåneka inför alla dokument, vittnesmål och bevis för ryska övergrepp. I takt med att det ryska militära fiaskot blir allt mer uppenbart har nationalistmedierna börjat lista de skyldiga:
Ämbetsmännen: Det har blivit fullständigt tydligt att majoriteten av ämbetsmännen bland makthavarna antingen inte förstår eller i tysthet saboterar det nödvändiga arbete som motsvarar det otroliga andliga lyft vårt samhälle kräver av dem.
Eliten: Alla dessa fega patrioter, ”skrämda” av specialoperationen, liksom den ”elit” som stödjer dem i vårt land och alla dem som hoppas på en ”skändlig fred”; alla dem rekommenderar vi att, i stället för att resa till Israel eller Europa eller sitta i möten i sina rymliga kontor, resa till Donetsk och se vanliga invånare i ögonen. Och sedan besöka fältsjukhusen vid fronten. Sedan kan de dra slutsatser om vad som i själva verket är skrämmande.
Affärsmännen: När man bevittnar våra butikskedjors agerande i dag, minns man ofrivilligt liknande uppföranden under Stora Fosterländska kriget och Leningrads belägring, då vissa ”företagsamma” bytte svältande medborgares antikviteter och värdesaker mot livsmedel och gjorde sig på så sätt förmögna.
Grundligt förbereds dolkstötslegenden. Ett ryskt militärt fiasko kan inte bero på Putins dåliga omdöme, undermålig underrättelsetjänst, generalernas inkompetens, utrustningens dåliga kvalitet eller soldaternas brist på utbildning och disciplin, nej, Rysslands fega och svekfulla fiender har gött förrädare inom landet.
Kreml har utplånat de sista resterna av samhällsdebatt i Ryssland. Det finns inte längre några medier som kritiskt bevakar kriget. Det enda som återstår är röster som kritiserar kretsarna kring Putin för att inte vara tillräckligt mycket Putin.