Prat

Tbilisi. I dag har det varit ett härligt väder i Tbilisi: ett par minusgrader, klarblå himmel och takdropp. Det slags väder som på svenska kallas ”dagsmeja”, dvs tö i minusgrader. Och varje gång det är dagsmeja, så känner jag den där stoltheten över att höra till ett språk som kan uttrycka en sån precision i väderbeskrivning: dagsmeja, när det töar, trots att det är minusgrader, eftersom solen ligger på.
Ordet brukar ju då och då komma på topplistor över svenskans vackarste ord. Jag tycker nog själva vädret är vackrare än ordet, men jag gillar just den extremt konkreta betydelsen. Inget annat än dagsmeja är dagsmeja. Och i dag var det dagsmeja i Tbilisi, och vi är kanske högst hundra här i stan just nu som i ett ord exakt kan beskriva vädret. Vi som är svenskar.
Ofta hör man töntar som säger att svenskan är så ordfattig och dålig på att uttrycka saker och så måste man plötsligt acceptera outsourcning och sånt. Som om engelskan skulle vara mer nyanserad: ett språk som inte bara saknar ord för dagsmeja, men för ”dygn”. På engelska kan man inte säga två dygn, utan måste krångla till det med 48 hours.
Engelska har inte ens ett vettigt ord för ”skog”. Suckers.

Tbilisi. Vill man öva sig i nationella fördomar är flygbolag bra. Ingenstans blir etniska stereotyper mer stereotypa än ombord på ett flygplan. Som när jag flög med Lufthansa häromdagen från München till Tbilisi. Lufthansa – tyskt, effektivt, Ordnung. Och så nästan bara georgiska passagerare – otyskt, oOrdnung, fullt kaos. Alla ska ombord omedelbart, alla har med sig allt bagage som handbagage. Enorma bylten pulas in i hyllorna ovanför sätena och vi som lite blygt valt att inte ställa oss först i kön får finna oss i att få plats för vårt handbagage på något annat sätt.
Trettio-fyrtio skolbarn rör sig långsamt fram och tillbaka i flygplanet, eftersom de inte har en aning om var deras platser är. Först sätter de sig i business class, men blir ju raskt bortjagade: sätt er där bak! Och de väluppfostrade barnen sätter sig naturligtvis där bak. Sen kommer de som har platser bokade där bak och barnen tvingas söka sig framåt i planet, medan alla andra försöker komma bakåt.
Så där håller det på i ungefär en timme. Vi blir rejält försenade från München, uteslutande beroende på det faktum att ingen har idats ta reda på var deras platser i planet är. De arma stackars tyska flygvärdinnorna lider – man riktigt känner hur den tyska ordningskänslan hos dem förolämpas.
Till slut kommer vi i varje fall i väg, och när vi väl är framme i Tbilisi, visar det sig att Luftwaffe slarvat bort säkert tjugo väskor. So much för tysk Ordnung. Så mitt bagage firar nyår i Bayern.

Tbilisi. Jag vet att jag inte borde, men ett sånt väder som brutit ut i dag… Det GÅR inte att inte rimma:

Kölden är inte det minsta hård,
staden är höljd i dimma.
Blötsnön slaskar på våran gård,
brillorna täcks av imma.
Ingen använder vinterdäck:
redan i kväll har snön smält väck.
Sådan blev vinterdebuten.
Snart nog är strömmen bruten.

Tbilisi. Jag har börjat förbereda mig för VM i undanflykter. Jag har inte tränat ett bittersta dugg sen slutet av september, men å andra sidan har jag nästan dagligen konsumerat rätt så midjemåttsfrämjande georgiska ostpajer. Byxorna har börjat krympa i garderoben, underligt nog.

Hursomhelst: här kommer mina bidrag till undanflykts-VM:

Tbilisi är inte en idealisk stad för löpträning, åtminstone inte där jag bor. Inga trottoarer, ursinnig trafik och avgaser som gör att det antagligen skulle vara direkt skadligt för hälsan att springa omkring. Folk röker nästan mangrant, eftersom man då åtminstone andas in genom ett filter.

De två gymmen i den här miljonstaden är svindyra. Kostar ungefär 2000 spänn i månaden att gå på gym, åtminstone om man inte är beredd att gå på mördar-gym med gratis våld och stereoider.

De träningsmaskiner som finns till salu är antingen av alldeles för låg kvalitet, eller för hög. Att hitta olika träningsmaskiner är inte så svårt, men de har som regel en stark känsla av att vara oerhört made in China eller, tvärtom, uttänkta av schweiziska klockfabriker, formgivna av italienska designrar och avsedda för tokrika oligarker.

Men så köp ett hopprep då, kan man kanske invända. Men jag har för lågt i taket…

Okej, vad tror ni? Har jag chans på en pallplats?

Tbilisi. Vintern damp ner i går vid tretiden. Inte så att det började snöa, och inte ens så att det plötsligt blev mycket kallare än tidigare. Nästan tvärtom: förra veckan hade vi frost om morgnarna, och nu är det ganska blitt. Nej, vinterns ankomst bestod i att det plötsligt börjat blåsa.
Det har varit fullständigt vindstilla ända sen i början av oktober. Tbilisi ligger i lä av stora berg: Kaukasus garanterar att alla ishavsvindar norrifrån stannar i Tjetjenien på Kaukasus nordsluttningar. Vi, här söder om bergen, slipper kylan. Men vindar från öst och väst finns det inget som stoppar, och nu har de kommit: vintervindarna.
Det smällde till i en hel mängd halvöppna dörrar här inne på EUMM-högkvarteret när det plötsligt blev korsdrag i byggnaden. De väldiga cypresserna utanför fönstret började vaja ursinnigt och det ven till längs husknutarna. Hela natten har alla lösa föremål blåst omkring i Sololaki och Betlehem och över hela staden.
Vinden har blåst bort ett hopplöst moln av avgaser och vedrök som hängt över stan rätt länge nu. I dag är det glasklart, inte så värst kallt, men blåsigt. Vinter. En mild vinter, men det är uppenbart att en ny årstid har kommit.

Tbilisi. Jul jul. Ingen jul i sikte, ens i Betlehem. Men ett intensivt arbete pågår för att hänga upp julattiraljer på stan: Den stora, aningen groteska, S:t Georgsstatyn på Frihetstorget håller på att byggas om till en monstruös gran. Platanträden längs Rustaveliavenyn är så inlindade i ljusgirlanger, att all likhet med träd verkar snarast vara ett misstag. Snöstjärnor hängs upp över vägarna, och finare butiker bångnar av vita och rosa plastgranar.
Okej, det är väl inte mer konstigt med julskyltningen här än i andra varma länder. Julen är en vinterhögtid, och det hör liksom till med associationer till snö och granar. Det som är lurigt här, är att det är rätt knepigt att bestämma sig för NÄR det liksom är festdags. Julen firas här 7 januari, eftersom kyrkan har en annan kalender. Enligt kyrkans kalender infaller 25 december den 7 januari. Så då är det jul.
Samtidigt finns ju ett mycket starkt kommersiellt tryck från Väst som placerar julen den 25 december enligt den vanliga kalendern. Den högtiden brukar här kallas ”Krismasi”.
Men vare sig krismasi eller riktiga julen är ju den dag när barnen förväntas få presenter – nej, det är på nyår. Då kommer – fortfarande – Ded Moroz, Farfar Frost. Den ryska jultomten. Gärna i sällskap med sin ärtiga pressekreterare Snegurotjka.
Och vi, som jobbar i de internationella organisationerna spär på kaoset, med skumma Europeiska föreställningar om när det EGENTLIGEN är fest. Holländarna firar Sinterklaus, dvs S:t Nikolaus, i början av december, då även finnarna firar lilljul. Italienarna och spanjornerna håller hårt på sina presenter ända fram till trettonhelgen, då de firar Tre konungar, dvs när de tre vise männen kom med julklappar till lille Jesus. Och vi svenskar har börjat bulla upp till Lucia och alla hoppas i hemlighet att Gerard Fischer, som är Chief of Operations, ska vara Lucia.
Vi har alltså en festperiod som inleds ca 6 december och som avslutas med ortodoxa julen, den 7 januari. Kan man tro, men så visar det sig ju att det även gäller att fira det ortodoxa nyåret – dvs nyår enligt kyrkans kalender, den 13 januari. Ja, och då kan vi ju passa på att fira tjugondedag Knut, kan man tycka, när vi ändå håller på. Och sen är det inte så långt till det kinesiska nyåret, guschelov. 26 januari inleds Oxens år, och det kan man ju inte låta bli att uppmärksamma.
Sen är det väl rätt snart dags för Kyndelsmäss, får man hoppas. En alldeles för underuppmärksammad festdag.

Solen lyser denna söndag över Betle’ms gränder
Mild är vinden ifrån Svarta havets stränder
Ingen stämning utav jul, och vart man än sig vänder
inte skymten av en julkalender.

I forna dagar gjorde mänskorna sitt godis själva
av nötter, socker, grädde, kakao och smör
I dag görs godiset normalt av E211,
och sockerbagaren har ersatts av en ingenjör.
Periodiska systemet skänker stora möjligheter
att variera färg och form och doft och smak
där står kemisten glad med provrör och kateter
och hittar på helt nya sätt att skapa salmiak.
Så väck choklad, försvinn nougat och tryffel
Var hälsad vingum, bilar, sega gubbar och sånt där
Kom låt oss frossa, glufsa, vräka i oss medelst skyffel
av sådant gott som härligt konstgjort, färggrant är.