Tbilisi. Jag har börjat förbereda mig för VM i undanflykter. Jag har inte tränat ett bittersta dugg sen slutet av september, men å andra sidan har jag nästan dagligen konsumerat rätt så midjemåttsfrämjande georgiska ostpajer. Byxorna har börjat krympa i garderoben, underligt nog.
Hursomhelst: här kommer mina bidrag till undanflykts-VM:
Tbilisi är inte en idealisk stad för löpträning, åtminstone inte där jag bor. Inga trottoarer, ursinnig trafik och avgaser som gör att det antagligen skulle vara direkt skadligt för hälsan att springa omkring. Folk röker nästan mangrant, eftersom man då åtminstone andas in genom ett filter.
De två gymmen i den här miljonstaden är svindyra. Kostar ungefär 2000 spänn i månaden att gå på gym, åtminstone om man inte är beredd att gå på mördar-gym med gratis våld och stereoider.
De träningsmaskiner som finns till salu är antingen av alldeles för låg kvalitet, eller för hög. Att hitta olika träningsmaskiner är inte så svårt, men de har som regel en stark känsla av att vara oerhört made in China eller, tvärtom, uttänkta av schweiziska klockfabriker, formgivna av italienska designrar och avsedda för tokrika oligarker.
Men så köp ett hopprep då, kan man kanske invända. Men jag har för lågt i taket…
Okej, vad tror ni? Har jag chans på en pallplats?
Ja, du kan ju ha rätt, bäste bror. Skaffa kulmage är ju också ett slags kroppsbyggnad.
Spänn av, relax, njut, vad gör väl en 20-30 kilo extra. I vissa kulturer anses det ge pondus. Späka sig kan man göra i morgon…