Prat

Enköping. ”For the first you shall open the map under ’Home’ and than you shall highlight your changes. Remember ocksoe that you shall meet here at clockan eight i morrow”.

Jag har under dagen deltagit i en större svensk myndighets arbete inom ett internationellt projekt, och fascinerats av vad som uppstår när världens största språk – Bad English – brukas av svenska ämbetsmän.

Dessutom pajade Stora Projektorn, och eftersom ingen kan prata längre utan att ha sina ord uppskrivna på Power Point-presentationer fick vi sluta redan halv åtta på kvällen. Men då hade vi under hela dagen å andra sidan haft obegränsat med bullar till vårt förfogande. ”We also have bulls and coffee in the hall.”

Jag fortsätter pulslöpa genom Fagerskogen. Det verkar inte vara någon utöver jag som springer i snön, så spåret blir aldrig särskilt packat mellan snöfallen och jag får pulsa i djup snö. Jag är noga med att inte springa i skidspåren, men jag märker att det inte är särskilt många som åker skidor heller – i dag låg nysnö i spåret, trots att det inte snöat sen i går morse. Det verkar alltså som att INGEN åkt skidor på hela söndagen. Eller vet alla utom jag att området är rabiessmittat och radioaktivt och fullt med varulvar?

Glömde ipoden, men gnolade på Storm the Reality Asulum stora delar av rundan. För det är så det känns. Det här kan inte vara nyttigt.

Det är vansinne, det här! Det här är mitt tionde pass i Fagerskogen, och hittills upplever jag inget annat än värk, trötthet och hopplöshet. Att springa i djupsnö är ren smärta. I dag var spåret uppkört av en skoter, men skotern packar inte snön tillräckligt hårt för att underlaget ska bli fast för löpning: man sjunker igenom. Det var mindre jobbigt än i förrgår, men fortfarande rent absurd jobbigt.

I lurarna i dag:

Underworld – Twist

Кино – Следи за собой

Gogol Bordello – Shantel

The Rapture – I Need Your Love

Li’l Louis – New Dance Beat

Rip Rig & Panic – Storm the Reality Asylum

Daft Punk – Short Circuit

Кино – Печаль

The Go! Team – Ladyflash

Crazy Casuals – The Disco Killer

http://jogg.se/?sida=tdbfull&id=19475

Enköping. Jag gjorde ett nytt försök med krångelbrödet i dag. Och med lite manipulation i temperatur och teknik, så blev de klart mycket bättre. Jag ökade sältan lite och lät dem jäsa lite extra. Vidare bestämde jag mig för att ge brödkorgarna fan, och gräddade dem i brödformar. Resultatet blev höga, fina limpor, med en knisprig knasprig brödskorpa och en härlig, lite seg kärna. Det blev inte degigt som förra gången, men möjligen lite för mörkgräddat.

Aldrig någonsin har någon sprungit en så kort sträcka på så lång tid med så stor möda! Dagens varv i Fagerskogen tog 44 minuter och 50 sekunder. Det är inte särskilt snabbt. Och jag har även upptäckt att trots allt jag skrev i första inlägget efter uppehållet – så finns det uppförsbackar i Fagerskogen. Små, arga uppförsbackar finns det.

Men kanske kan jag säga till mitt försvar att det låg tjugo centimeter nysnö i löpspåret. Jag pulsade i rätt djup snö och drömde om skidor, men lyckades hålla ett slags löpsteg ändå. Detta är nog det jobbigaste jag gjort sedan jag överhuvudtaget började springa.

http://jogg.se/?sida=tdbfull&id=19475

Stor hjälp i spåret vad iPodden, som jag nu skaffat hörlurar till. Följande musikstycken hjälpte mig runt i pulsspåret.

New Order – Thieves like Us

Wire – Follow the Locust

Kino – Romantika

Leh Masak – Pars du West (Souk Mix)

Dr Lelektruv – Ladyshave

Cocteau Twins – Lazy Calm

Free Kitten – Oh Baby

Leonid Utesov – U Samovara

Zapresjtjennye Barabansjtjiki – Slutjaj v Makdonaldse

I dag sprang jag på en riktigt hyfsad tid: 4,6 km på 32,20 – prick sju minuter per kilometer. Det är ju i och för sig groteskt långsamt, men med jag har dragit ner varvtiden med fem minuter på en vecka, så det visar ju en viss progress i träningen.

För första gången sen jag startade såg jag en annan motionär i spåret – en skidlöpare som svischade förbi som en blå blixt. Skidåkning verkar kul – den där Folkvagnsreklamen med skidåkarna ger också lite skidlust, fast det är tänkt att jag ska bli sugen på att köpa Folkvagnar.

Enköping. Jag har förundrat mig över att en rönn på min gård har stått hel fullbärig, med små strutformade toppluvor på rönnklasarna. Mitt i vintern, och de bortskämda småfåglarna verkade ha ätit sig mätta och höga på hampafrön som snälla pundare sått i snön i hopp om att det skulle växa upp reefers, косяки. Men i dag kom fåglarna à la Hitchcock till min rönn. Ett moln av trastar och kajor satte sig i rönnen och hade Hultsfredsfestival där alla kan tralla i trädet.

Efter ett par timmar var det arma trädet tomt. Och fullt med feta fåglar satt på marken och rapade och vaggade stånkande i väg mot nästa träd, nästa gård. Och i slutet av veckan, stod det på löpsedlarna, är vargavintern tillbaka.

Det är jobbigt att springa. Ensamt och enformigt och svettigt. Samtidigt är det enkelt och bekvämt: man behöver inte mycket till utrustning och man behöver inte betala sjukt dyra medlemsavgifter till gym. Jag tycker också att det är skönt att slippa vara bedömd hela tiden. Nu har jag i och för sig aldrig besökt ett gym i hela mitt liv, men jag föreställer mig att det skulle vara ungefär som på gymnastiken i plugget: ett ständigt värderande av omgivningen. Och gymnastiken var det värsta jag visste i skolan – trots att det underligt nog inte var mitt sämsta ämne. Jag hade fyra i slutbetyg i gymnastik från gymnasiet, men trea i matte.

Så fast det är svettigt och slitsamt fortsätter jag springa. Jag får vara mig själv, ensam i skogen. Jag behöver vare sig svassa eller dölja mig. Bara springa. Och det är skönt att se att det går så pass snabbt att få resultat – träningsvärken är helt borta efter bara en dryg vecka i spåret. Det går l i t e snabbare också, även om det är långt kvar till de tider jag hade för två år sen, när jag hade en snittid på under sex minuter per kilometer.

Målet är ju att komma tillbaka till såna tider före sommaren. Det kommer att bli jobbigt. Men det kommer att gå.