Snön är skön.

I går skulle jag till Stockolm för att hylla min vän Mikael Granlöf på hans femtioårskalas. Och till Stockolm måste man åka tåg; det är för långt för att cykla, och jag var dessutom lite osäker på hur bra plogat det skulle vara. Tåg alltså.

Självklart visste jag att det rådde snökaos, så jag höll god koll på förseningarna. Ett groteskt försenat Göteborgståg, alltså ett tåg från Göteborg, skulle komma till Enköping klockan 16, så det passade ju bra.

Väl på stationen hade det groteskt försenade Göteborgståget föresenats intill absurdum, så nästa tåg skulle vara ett starkt försenat tåg från Örebro. Klockan 16.44. Vilket justerades till 16.52. Vilket justerades till 17.03. Som till slut blev kvart över.

Men då kom det! Och jag noterade det alldeles speciella ansiktsuttryck som bryter ut, när ett starkt, om än inte ännu groteskt, försenat tåg syns genom snöröken. Ett leende av lättnad och ironi, med en grundton av irritation och kanske rentav desperation. Men det är lättnaden som ler. Alla blir genuint glada över att det tåg som skulle kommit kvart över tre sniglar in på stationen två timmar försenat. Och det är faktiskt ganska okej att man får stå.

Vi bättrade på förseningen med ytterligare en halvtimme, och jag kom en timme för sen till Mikaels kalas. Men å andra sidan fick jag ju gå ganska tidigt för att hoppas på att hitta ett tåg tillbaka.

Tåget hem var förunderligt lite försenat, men Enköping totalt igensnöat. Nysnö till högt upp på vaderna, och underbart spännande former på snön som drivit upp mellan bilar. Det är fantastiskt med den här vintern. Varför är den snart slut?

Och jag som hade hoppats!

I går lovade de snökaos hela dagen, och redan i går kväll kunde jag notera hur snön yrde. När jag vaknade i morse formligen mös jag inför tanken på att ha ett underbart giltigt svepskäl att inte springa. Men när jag tittade ut så var det sol. På marken låg ett centimetertjockt täcke av jungfrulig nysnö, och alla undanflykterna sprack som troll i solen.

Så det var bara att hänga på sig träningsoverallen och ge sig ut. I mycket hård vind, visade det sig, och eftersom det är så platt här i Uppland driver snön upp snabbt. På en del håll var det rentav svårt att se var jag skulle springa. I själva skogen var det inte så blåsigt, men mysigt när vinden rev ner snö från grantopparna.

Dagens musik:

Tabla Vin – Dayztrippers

Кино – Последный герой

Alter Ego – Rocker

New Order – Spooky

LCD Soundsystem – Yeah

Cocteau Twins – Blind Dumb Deaf

Cyber People – Doktor Faustus

Återhämtningsövning.

I dag övade jag att ha lite bråttom. Inte i spåret, men utanför. Jag ska till Stockolm nu på förmiddagen, och hade ursprungligen tänkt strunta i att springa. Men så vaknade jag en halvtimme tidigare än jag tänkte mig, och bestämde mig för att testa att INTE ha tre fyra timmar till stillsam återhämtning. Jag har märkt att det går lite snabbare att komma upp ur medvetslösheten efter löprundan. Nu kommer jag att vara i Stockolm nysprungen och stark.

I lurn i dag:

Cyber People – Doctor Faustus

Кино – Стук

Shellac – This is a Picture

Koto – Japanese War Game

Free Kitten – Loose Tips

Bowery Electric – Things’ll Never Be the Same

Запрещенные барабанщики – Москва–Махачкала

Shellac – Canada

Shellac – Rush Job

Ett steg till.

Ännu ett rekord! Det är roligt att det går snabbare, och jag tycker att jag återhämtar mig snabbare. Jag har nu hållit på i en månad – jag började 15 januari, och i dag är det den 16 februari. Det är fortfarande långt till formen jag hade innan jag la av, men det går framåt. Njuter gör jag dock fortfarande inte.

Dagens musik:

Gogol Bordello – Shantel

В. Батишева – Катюша

Кино – Печаль

Muslimgauze – Jaagherd Zarb

Frank Zappa – No 2. 1st Movement – Andantino

Muslimgauze – Tangier–Zeen

Daft Punk – Harder Better Faster

Sage Francis – Inherited Scars

Roligt!

Första gången under sju minuter/kilometern. Soligt och härligt. Jag fattar inte snacket om att vintern aldrig tar slut – har de inte märkt att det är vååår! Solen går upp allt tidigare, och det är en helt annan energi i solljuset än för bara ett par veckor sen. Och så talgoxarna som sjunger som galningar. I dag var det ganska kallt i spåret, men det är bara bra. I det här vädret blir snön fast och lättsprungen, och kanske just därför kunde jag pinna på ganska hyfsat. Jag är nöjd.

Musiken i dag:

New Order – Age of Consent

Taking Back Sunday – I am Fred Astair

Nine Inch Nails – The Day the World Went Away

The Rapture – House of Jelous Lovers

Underworld – Mo Move

Cabernet Deneuve – Марина улибается

The Rapture – Sister Saviour

Cabernet Deneuve – Под водой

Muslimgauze – Hindustani Wireless Blackout

Bra runda i dag.

I dag gick rundan ganska bra. Det har inte snöat på flera dagar, och spåret var väl upptrampat. Det enda obehaget är att alla hundägardjävlar låter sina hunddjävlar skita i löpspåret. Kan de inte puffa undan hundarna trettio centimeter åt sidan? Jag vet inte hur hundar funkar, men så svårstyrda kan de väl inte vara?

Men kanske är Enköpingshundar sämre uppfostrade än hundar i civiliserade trakter? I dag mötte jag två hundägare under löprundan, och i båda fallen gjorde hundarna aggressiva utfall mot mig.

Tid för tiger!

På söndag är det nyår. Enligt den kinesiska kalendern inleds tigerns år, och det är, enligt samma kalender, även MITT år! 1962, 1974, 1986, 1998, och så nu, i år. Var tolfte år får vi tigrar fritt mumsa av den himmelsk harmonins whiskas. Mmmm. 2010 års element är metall, och dess natur är yang, den varma jorden.

Och vad kommer det nu att få för betydelse? Med viss säkerhet kan jag säga att ”förändringar kommer att inträffa”. Jag tror mig också veta att ”saker kommer att hända”. Jag kommer att få pengar. Jag kommer att ha ont. Jag kommer med all sannolikhet att dricka te, och jag vet att jag under detta härligt randiga tandiga år kommer att åka tåg. Järnvägens syllar är ju som tigerränder på den varma jorden, under rälsens metall. Järnvägen är ju likväl en symbol för självaste yin-yang-dualismen – den ständigt orörliga banan är ju förutsättningen för det ständigt rörliga tåget. Det minsta rollerna förändras blir en katastrof – om rälsen börjar röra sig, stannar tåget.

Så blir tigerns år för mig, som tiger. Och när jag dessutom är lejon enligt den okinesiska kalendern… Ett år med klös!