Ännu fortare!

På infarten mot Assjö by finns en skylt som maximerar hastigheten till 30 km/timmen. Och det är tur det, för nu börar jag få upp farten! I dag var det kallt och dimmigt, och jag sprang som en smörklick i en stekpanna för att hålla värmen. Kilometertiden blev 6.25 eller nåt. Fullständigt fantastiskt, tycker jag. Jag har alltså på ungefär en vecka sänkt kilometertiden med trettio sekunder.
Innan jag gjorde mitt långa uppehåll, alltså fram till sommaren 2008, så brukade jag ha en kilometertid på omkring 6 minuter. Det är roligt att se att ett och ett halvt års uppehåll inte gör så mycket skada som jag trodde.
Nu hoppas jag bara att jag ska kunna komma in i mina sköna sommarbyxor… Inte för att det behövs i kylan och blötan, men av princip!

Haipu.

Jag har uppfunnit ett nytt versmått, eller kanske snarare en diktform: Haipu. Det är en utveckling av det japanska versmåttet haiku, men måste sluta med en mediekliché. Och så är det tjatigt att räkna stavelser, så det struntar man i. Men så här ungefär, tänker jag mig:

Män kämpar om läder på gräs
kärlek, hat och svett
Bollen är rund.

Glömska, tack du söta glömska
Fjolårets slocknade stjärnor
Här är hela listan.

En stjärnbild av tomhylsor på marken.
Meningslöst våld i meningslöst land.
Inga svenskar rapporteras drabbade.

Jag tycker det här blir både vackert och rörande.

Hinderlöpning.

Dagens löppass förlänades en air av hinderlöpning. På ett ställe i början av rundan hade en stor asp rasat över vägen. Vägen var helt spärrad – det var bara att klättra över. Lite märkligt faktiskts. Jag hörde ett buller sent i natt, och det kanske var när aspen föll i stormen.
Annars trivs jag bra med rundan. Det är lite obekvämt att springa längs stora vägen, men det funkar. Och det är roligt att SE vad som pågår omkring mig – i dag såg jag till exempel en grävling som inte var ihjälkörd av bilar. Kändes exotiskt.
Tiden nästan exakt den samma som i går: 50,14.

Fopoll.

Nej, jag förmår inte fascineras. Fopollen lämnar mig helt iskall. Jag gjorde tappra försök att bry mig inför fopolls-VM 1974, i synnerhet vet jag att jag såg den evighetslånga kvalmatchen mot Polen då Ralf Edström gjorde segermål. Matchen sändes i ett timslångt sammandrag ganska sent på kvällen, och jag minns att jag verkligen ansträngde mig för att tycka att det var spännande. Men det bara malde på och malde på och ingenting hände och till slut gjorde Ralf Edström mål, och då blev alla glada. Och jag blev glad också, eftersom jag trodde mig förstå att det var vad som förväntades av mig.
Men jag tror inte jag såg så många matcher sen, under själva vm-et.
–
Jag har tidigare skrivit om fonotoper. Jag konstaterar att årets fopolls-vm-fonotop är ganska dramatiskt annorlunda än tidigare. Publiken har något slags tutor som de blåser i, och effekten är att fobolls-vm låter som insekter. Märkvärdigt.

Motvind och lupiner.

I går regnade det något alldeles vansinnigt, men i dag var det springväder. Blåsigt och svalt, men motvinden var inte något stort problem. Rundan går mest i skogen, så jag sprang i lä mest hela tiden.
I Enköping – och även tidigare – använde jag inte glasögonen när jag sprang. De bli immiga och svettiga, och tillslut känns det som om de hindrar synen mer än de hjälper. Men här använder jag ett par gamla slipade glasögon, och det funkar bra. På en del sträckor är underlaget så ojämt och stenigt och knöligt att det vore lite riskabelt att springa utan att se ordentligt var man sätter fötterna. Och en trivsam bieffekt är ju själva upplevelsen av miljön jag springer i – skog, fält, väg… På ett ställe skrämde jag upp en hel skock kor där jag kom springande. De fick bråttom iväg allihop. Vi får väl se om de vänjer sig. Dagens tid: 50,15 på 7,5 km.

Långt men fort.

Rundan i dag gav min bästa kilometertid sen nystarten i januari: 6,38. Jag märkte redan långt tidigare, att jag ofta springer snabbare på lite längre distanser. I alla fall var det en ganska behaglig runda: jag kunde springa som jag ville. Ungefär halvvägs hade jag lite ont i höger vad, men det gick över ganska snabbt. Och till och med det helt obanade stället i slutet, där jag springer hundra meter över en nyplöjd åker, kändes okej. Det är skönt när allt funkar.

Rätt väg.

I dag hittade jag rätt: min runda på sju och en halv kilometer betades av på 52,29. Jag sprang rundan åt ”fel” håll, eftersom jag ju ville hitta rätt. Nu vet jag hur jag ska springa rätt i framtiden. En fördel annars när jag sprang åt det här hållet är att jag har postlådan i slutet av rundan, och kunde passa på att hämta tidningen.
Rätta vägen visade sig innebära ungefär hundra meter av ingen som helst stig. Jag måste springa över ett nyplöjt fält. Det kommer att bli spännande när det regnar. Men annars tycker jag det är trevligare att springa lite längre – 7,5 i stället för knappt fem. Kilometertiden blir ungefär den samma, och inte är jag mycket tröttare heller.