Fopoll.

Nej, jag förmår inte fascineras. Fopollen lämnar mig helt iskall. Jag gjorde tappra försök att bry mig inför fopolls-VM 1974, i synnerhet vet jag att jag såg den evighetslånga kvalmatchen mot Polen då Ralf Edström gjorde segermål. Matchen sändes i ett timslångt sammandrag ganska sent på kvällen, och jag minns att jag verkligen ansträngde mig för att tycka att det var spännande. Men det bara malde på och malde på och ingenting hände och till slut gjorde Ralf Edström mål, och då blev alla glada. Och jag blev glad också, eftersom jag trodde mig förstå att det var vad som förväntades av mig.
Men jag tror inte jag såg så många matcher sen, under själva vm-et.
–
Jag har tidigare skrivit om fonotoper. Jag konstaterar att årets fopolls-vm-fonotop är ganska dramatiskt annorlunda än tidigare. Publiken har något slags tutor som de blåser i, och effekten är att fobolls-vm låter som insekter. Märkvärdigt.