Prat

I går helgade jag vilodagen, och i dag var det dags att ge sig ut och springa igen. Omkring noll, grått och lite halare än vad som var njutbart. det är skönt att märka att jag kan hålls lite högre tempo än tidigare, men det är ju fortfarande inga särskilt imponerande tidere. Men vafan? Sá bråttom har jag väl inte. På Kavaröbrogatan såg jag en ekorre, annars inga större upplevelser av vildmark. Havet är fortfarande rätt tjusigt – jag gillar att springa runt hamnen i Öregrund.
Och visst försågs jag av musik genom ipoden:
Sonic Youth – Starfield Road
The Album Leaf – Window (Enormt ospringbar låt, máste städa springlistan)
LCD Soundsystem – Thrills
Nine Inch Nails – Kinda I Want to
Здапрещенные барабанщики – Як казав я
Ahmed Abdul-Malik – Rooh (The Souk)
Isolée – Keep on Dancing
A Silver Mt. Zion – Standing Guard ’Round the Side of Your Bed
Wire – The Queen of Ur and the King of Um
Muslimgauze – Benazir Bhutto’s Hands Are Clean
Shearwater – If You Stay Sober
Гимн Советского Союза

Ja, det är nog dags att städa lite i springlistan…

Jag talade med min moster i förmiddags. Jag får erkänna att jag gör det alldeles för sällan, för hon är rolig och kaxig och en av de starkaste kvinnor jag känner.
För några år sedan tvingades hon amputera högerarmen. Hela armen, ända från skulderbladet, fick hon offra för att bevara livet.
Det är naturligtvis närmast omöjligt att tänka sig ett liv utan högerarm. Bara en sån sak som balansen: hela kroppen är ju utformad för en symmetriskt placerad vikt, och utan arm blir hela balanssinnet förvirrat. Dessutom finns fenomenet ”fantomsmärtor”, dvs en känsla av att ha ont i den avkapade lemmen. Moster Inger har beskrivit det som att hon har en liten arm, med knuten näve på platsen där hennes riktiga arm en gång satt.
I dag berättade hon att hon lärt sig måla naglarna. Här gäller det nu att slå på fantasin: föreställ er processen. Hur målar man naglarna när man bara har en hand? Tidigare har den här makalösa kvinnan lyckats slå i spik – med bara en hand. Försök gärna själv.
Vid ett tillfälle skulle hon ta tåget till Stockolm. Hon hade platsen i mittgången, och vid en senare station, skulle en herre sätta sig vid fönsterplatsen. Men moster Inger fastnade med vänster ärm i stolskarmen, och lyckades inte stiga upp för att släppa fram mannen. ”ja, jag tror vi får ta och amputera”, sa mannen. ”nej, inte den också!”, sa moster Inger, och visade upp att högerarmen saknades.
Inger bestämde sig omedelbart efter amputationen att inte låta sig hindras av sitt handikapp. Vissa grejer fick hon lära sig göra med vänsterhanden; annat får hon lösa med olika hjälpmedel. Och till slut har hon nu erövrat terräng och fixar det mesta. Hon kör bil, hon lagar mat, rullar köttbullar, slår, som sagt, i spik och målar naglarna. Allt med en arm. Inger brukar säga att ”jag klarar allt, utom att applådera på teatern, och knäppa händerna och be till Gud. Men han har inte brytt sig om mig, så då kan det lika gärna vara.”
Okej, har ni listat ut hur man slår i spik med en hand? Eller målar naglarna?
Hemligheten ligger i häftmassa. Inger klämmer upp en klick häftmassa på väggen, trycker fast spiken, och hamrar i den. Och naglarna samma sak: hon doppar färgen i nagellacksflaskan och fäster den under ett skåp. Och sen är det bara att måla.

Så är vinterunderlaget en realitet. Dagen är strängt taget härligt grå. Som stål, som filt, som sömniga ögonlock. Som smörgåspapper runt ostmackor. Gårdagens blåst har lagt sig, och det är behagligt med kramsnö under skorna.
Jag gjorde några tappra försök att öka tempot, men det funkar inget vidare. Lite snabbare än tidigare går det nog, men inte är det några imponerande tider på mina rundor. Men jag inbillar mig att det kanske blir bättre så småningom. Jag har i alla all gått ner till under tresiffrigt i vikt, och det kan ju var en glädjekälla.
Dagens musikutbud:
Muslimgauze – Algeciras
Ascii disko – Black Metal
Charlie – Spacer Woman
Krishna – Circulate (Sensi Mix)
Кино – Хочу перемен
Кино – в наших глазах
Francesco Zappa – 1st Movement: Andante
Andrew Thomas – M+K
Muslimgauze – Fakir Palm
Muslimgauze – Gurdiev Sing, Bizarre Guru of …

Tillbaka i Öregrund. En vacker novemberfredag, lite blåsigt, men annars fint. Jag gillar den här rundan: skoag, villaområden, hav. Havet var grått och blåsigt, vilket kändes spännande. Jag konstaterade ännu en gång att Gogol Bordello är hemskt bra springmusik: Let’s Get Radical höjde mitt tempo ganska ordentligt, och min tid i såg är den bästa sedan nystarten: 6,49 på kilometern.
Och utöver Gogol Bordello kunde jag avnjuta följande käcka dängor:

Shellac – Canada
Ada – Les Danseuses
Ahmed Abu-Malik – El Ghada
Ascii Disco – Alias
Bedhead – Burned Out
Cesare Martinez – Sambal
Isolée – music…
Gogol Bordello – Let’s Get Radical
Кино – фильмы
Daft Punk – Veridis Quo

I dag har det varit en dag av silver. Jag åkte bil genom novemberdimma och rimfrostskogar. Här och var fick jag känslan av Moskva i somras – en tät, grå tystnad. Fast till skillnad mot smoggen i Moskva luktade novemberdimman inte rök, utan frisk svalka.

Min nya dator är silverfärgad, min lilla bil är silverfärgad. Hela månaden är silverfärgad, men svarta kanter och suddiga konturer. Snart kommer julmånaden med nejlika och lussekatter, men än så är det grå, silvriga november. Månaden med den usla presstjänsten. Bara regn, grått och Karl XII-kravaller.

Tillbaka i Fagerskogen, tillbaka i snön! I härligt väder, faktiskt. Runt noll soligt och krispigt. Tänk, jag har nog bara sprungit Fagerskogsrundan någon enstaka gång i barmark. När jag återupptog löpträningen i vintras låg snön djup. I mars–april gjorde jag ett månadslångt uppehåll, och i maj började jag springa i stugan. Sen, hela hösten var jag lat och sprang inget alls, och när jag nu började igen, ja, då sprang jag först i Öregrund. Och nu är jag ute och pulsar i snö igen.

Resultatet blev därefter – en kilometertid på 7,09 och en genomsnittspuls på 170. Men nu ska jag äta frukost. Och ingen lur hade jag med mig.

Måndagsdimma, måndagsmorgon. Inte mycket att säga om dagens runda, ingen lyckades jag skrämma, ens. I går tog jag mig en vilodag för att låta träningsvärken ge med sig lite, men det gjorde ändå ont i låren när jag sprang. Jag är inte heller nöjd med min tid, även om det är den snabbaste hittills: 6,56 per kilometer.

Och enligt pulsklockan springer jag på en puls sjukligt mycket högre än vad som nyttigt vore: min snittpuls är 166, och den borde, enligt pulsklockan, vara ca 120.

Efter löprundan – frukost på ägg och te.

Och dagens melodier:

Muslimgauze – Please Leave Calcutta as You Found it

Gogol Bordello – Huliganjetta

Mr Miyagi – Fancy Pants

New Order – Age of Consent (Howie B. Remix)

abe duque – Champagne Days, Cocaine Nights

Книо – Спокойная ночь

Amr Diab – Nour al Ain

Taschen – Carnival

Ulrich Schnauss – Justin Robertsson

Taking Back Sunday – I Am Fred Astair

Muslimgauze – Bengal Motorcycle Death Trap

Shellac – Ghosts

Häromveckan vände jag ett nytt blad i mitt liv – nu är jag KONSTSAMLARE. Jag har – inbillar jag mig – Enköpings största samling av Carl Magnus Lindqvists målningar.

CM Lindqvist är kanske inte Picasso precis, men lite känd är han i alla fall i södra Västerbotten. Och av mina föräldrar ärvde jag en tavla som de alltid hävdade var värdefull och märkvärdig – ett porträtt av en dam i blått. För några veckor sen såg jag TVÅ CM Lindqvist-tavlor på en antikaffär i Östhammar, och köpte dem bums, och nyss vann jag en auktion. Så jag är stolt ägare till en förmodligen väldigt ovärdefull konstsamling. Men det känns lite fränt att samla tavlor, när jag nu har ett konkret objekt att samla på.