Ryska staten motiverar angreppet på Ukraina med att Ryssland måste försvara sig – och världen – mot den nazism som rotat sig i Ukraina. Därför, förklarade Vladimir Putin när stridsvagnarna vällde in över Ukrainas gränser, hade en ”militär specialoperation” inletts för att avnazifiera och avväpna Ukraina. Putin har hela tiden varit noga med att Ryssland agerar osjälviskt, för att rädda världen mot den bruna faran.
Men ingen har trott honom. Det finns förvisso nazister i Ukraina; förmodligen nästan lika många som i Sverige. Men alla högerradikala partier i Ukraina har misslyckats i alla val sedan revolutionen 2014. Och argumentet om att Ukraina styrs av nazister blir lite svagt när Ukrainas president är jude. Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov argumenterade för att de värsta antisemiterna faktiskt är judar. Vilket väckte en hel del irritation i Israel. Putin fick till och med be om ursäkt, vilket är extremt oputinskt.
Ingen tror på Putins lögner, och det vore kanske inte så stort problem om själva kriget gick bra. Men nu befinner sig Putin i en situation där kriget kört fast, och ingen tror honom.
Nationalistfilosofen Aleksandr Dugin erbjuder en lösning: omdefiniera ordet ”nazism”! I en artikel tidigare i dag argumenterar han för att identifiera ”russofobi” som nazismens essens, och därvid noggrant behålla problemformuleringsprivilegiet i egna händer. Om Kreml bestämmer att nazism betyder russofobi, och även bestämmer vad russofobi är, då blir det klart spår för kriget. Både i Ukraina och hemmavid:
Genom att förklara krig mot russofobin behöver vi inte konstruera krångliga förklaringar för vad vi gör vid Charkiv, på Ormön eller i Cherson. Vi utrotar russofobin och går framåt i frågan ända till slutet, det vill säga till Lviv och Ukrainas västra gränser om nu inte regimen i Kiev frivilligt överger russofobin. Men regimen bygger helt och hållet på russofobi, och Putin har helt rätt när han beskriver Ukraina som ett anti-Ryssland. Alltså måste den fientliga regimen katipultera. Ryssland kan inte acceptera ett anti-Ryssland.
Vad hindrar oss från att använda det här greppet och i ett slag befria oss från all tvetydighet kring den militära specialoperationen i Ukraina? På det här sättet skulle allt falla på plats. Jag antar att det även i Ryssland finns en inflytelserik russofobisk lobby; att vi har ett anti-Ryssland även bland oss själva. Genom att anta en deklaration om russofobi berövar vi fotfästet för ett helt segment inom eliten i Ryssland. Inte bara de som redan flytt och russofobar sig från ett säkert avstånd, utan även de som ännu är kvar och väntar på att vi ska stanna upp, förvirra oss och börja vackla bakåt.
Här finns en logisk formel: vi kan endast besegra det yttre anti-Ryssland om vi besegrar vårt inre anti-Ryssland.
Dugins förslag resonerar ganska väl med situationen på slagfältet. Ryssland har misslyckats fullständigt med att få något som helst stöd från omvärlden för aggressionen mot Ukraina. Nazigreppet fungerar inte alls. Och genom att definiera ”russofobi” som ”alla åsikter som strider mot vad Putin tycker” kan man elegant bortidentifera alla ryssar som vägrar hylla den lilla rädda mannen i Kreml och hans krets. Och Dugins grepp gör det även möjligt att förklara varför det ryska våldet nästan uteslutande drabbat det rysktalande Ukraina: de är inte riktiga ryssar.
Hela Dugins artikel är ett vittnesmål om den ryska nationalismens kollaps. Själva begreppet ”ryss” reduceras till kryperi inför överheten. Det råder inget tvivel om att Dugin mästerligt uppfyller kraven.