Vi är lite svältfödda i Sverige på Kremls desinformation. Vårt land är i stort sett ointressant som måltavla och vårt språk – perifert. Inget av de vanliga statliga eller oligarkägda medierna riktar sig mot en svensk publik. Om vi ser Kremls narrativ förmedlas på svenska – som till exempel här, här eller här – så är det oftast material, hämtat från Kremlkontrollerade sajter av entusiaster som helt enkelt tycker att Putin är grabben med choklad i. Ryska staten har, utöver Rysslands ambassads Facebooksida, inga egna kanaler i Sverige. De måste lita på opålitliga, nyckfulla entusiaster.
Entusiasterna är knappast avlönade av Kreml, utan har helt andra drivkrafter. Vilka är meningslöst att spekulera i. Jag är rätt säker på att de är genuina idealister som faktiskt anser att det finns värre problem i världen än den ryska aggressionen mot Ukraina. Flera har faktiskt ”fördömt” Rysslands inmarsch: Ryssland orkade inte stå emot USA-imperialismens provokationer och gav, tyvärr, efter. Men det är fortfarande USA:s fel.
Ryska staten har sedan flera år byggt upp ett nätverk, ett ekosystem, av desinformationssajter. Det är viktigt att notera att det här inte är frågan om en disciplinerad hierarki, där det sitter en propagandageneral någonstans i Kreml och drar i spakar. Systemet bygger på en dialog: Kreml lyssnar in, anpassar sina budskap och gör dem aptitliga för åhörarna. Det viktiga är inte själva ljuget, utan att upprätta en relation till en publik. När förtroendet är upprättat, då kan man kanalisera ett budskap som man faktiskt vill få ut. Men i första steget ljuger man om det publiken vill bli beljugen om. Vaccinet och Pandemin. Storfinansen. Soros. Judarna. Kapitalisterna. USA-imperialismen. Bögarna. Feministerna. En god lögnare måste vara en god lyssnare.
I tre år jobbade jag i Bryssel med att följa Kremls desinformation. Jag drällde runt på nätet och sökte sajter. Jag kunde snubbla över den här, till exempel New Eastern Outlook, som ges ut av den ryska vetenskapsakademins avdelning för orientalistik. Och sajten erbjuder en länksamling till partners och sympatisörer – de flesta as American as apple-pie.
Desinformationsnätverkets uppgift är alltså i första hand inte om att sprida propaganda. Målet är att skapa relationer. Till en publik, men också till skribenter. Ett exempel är Peter König, en pensionerad schweizisk ekonom. König skriver och kommenterar för en hel rad ryska sajter och kanaler: RT, Sputnik och flera andra, och ett återkommande tema är hur en global elit bakom kulisserna på olika sätt försöker utrota eller ta kontrollen över vanligt folk. De ryska kanalerna ger honom ett plattform och König – som sannolikt struntar fullständigt i själva Rysslands intressen – tar tacksamt tillfället att nå en publik. 13 mars 2020, innan pandemin ens blivit en pandemi, lät ryska sajten Southfront honom beskriva hotet – Coronaviruset är eliternas försök att ta kontrollen över mänskligheten:
We may indeed be just at the beginning of the implementation of ID2020 – which includes, forced vaccination, population reduction and total digital control of everybody – on the way to One World Order – and global financial hegemony – Full Spectrum Dominance, as the PNAC (Plan for a New American Century) likes to call it.
The Coronavirus COVID-19 Pandemic: The Real Danger is “Agenda ID2020” South Front
Ja, kontroll över mänskligheten. Men König har örat mot marken och 25 mars, mindre än två veckor senare, återkommer han med samma skräckvision, men med nya detaljer:
This may be the last opportunity for the elite, the 0.1%, to shuffle social capital and worker funded assets from the bottom to the top, before we enter an era of total control through electromagnetic fields (EMF), managed by the minions of the 0.1% and with 5G / 6G technology, where we, the remaining humans may have become mere tele-guided robots.
COVID-19 – The Fight for a Cure: One Gigantic Western Pharma Rip-Off South Front
König och Southfront har noterat existensen av en oro kring 5G-utbyggnaden och slänger snabbt in det här i samma soppa. Där det finns oro, där finns det en publik, och snabbt ser man till att lägga till just det här elementet. Den ryska plattformen skapar en relation till en publik som är orolig för vaccin, smittspridning, konstig teknologi och sociala orättvisor. Och till Peter König personligen, som får sälja in sina knäck. För en frilansjournalist finns inget vackrare ljud än ljudet av en betalningsavisering i inkorgen. Och snabbt copy-pastas Königs artikel ut i desinformationsnätverket. Gör vi en sökning på första raden i artikeln ser vi spridningen: här, här, här, här och här om vi låter oss nöja med de fem i topp.
Vill man hitta ryskt ljug på engelska är Southfront förmodligen störst. Sajten gör stora ansträngningar för att inte verka rysk, men är rysk. Ytterligare ett par exempel på sajter av det här slaget är Strategic Culture Foundation, New Eastern Outlook och Oriental Review. Alla dessa har dokumenterade kopplingar till den ryska statsapparaten, men är utformade för att ge intryck av att vara internationella debattsajter. De flesta av författarna som skriver för sajterna är européer eller amerikaner. Ett märkvärdigt fall är en sajt som drivs av en schweizisk ex-militär med ryska rötter, bosatt i USA: The Saker. Författaren beskriver Ryssland som det enda land som ännu står emot det ”Anglo-Sionistiska imperiets” försök att ta kontrollen över världen.
Det här är en föreställning som för oss till en grupp ryska sajter som ägs av en nationalistisk medieoligark vid namn Konstantin Malofejev. The Saker har en hel del kopplingar till Malofejevs mediegrupp, framförallt förekommer en del skribenter på båda platserna. Här kan vi nämna katehon.com och geopolitica.ru som båda har starka band till en europeisk höger och som båda kommer ut på flera västeuropeiska språk. Malofejev samarbetar med mediegruppen Patriot Media, som ägs av ”Putins kock” – Jevgenij Prigozjin.
Det här är naturligtvis bara ett par exempel på desinformationsnätverket, men det kanske ger en bild av hur den dialogiska desinformationen fungerar. Kreml lyssnar, noterar, tar till sig och formulerar ett budskap som den tilltänkta publiken kan uppskatta. För att nå en publik till höger kan man driva med ”woke” eller ”Social Justice Warriors” och förtala Greta Thunberg. En publik med vänsterideal gillar artiklar om ”neokolonialism” och ”nyliberalism”.
Kreml har under flera år tålmodigt arbetat på att bygga upp de här relationerna, men det verkar som att angreppet på Ukraina raserat mycket av det som uppnåtts. Många av dem som för några månader sedan hyllade Putin försöker nu positionera sig som konsekventa Rysslandsmotståndare. De ryska TV-kanalernas tillgång till en publik i Europa har begränsats och propagandan har helt enkelt svårare att nå fram. Mycket tyder på att Ryssland också valt att sluta försöka slösa resurser på en publik i Europa. Kraften läggs på den inhemska publiken, och på en publik i tredje världen.