Vi har städat ur stugan. Tömt, slängt, sålt. Efter 17 år lämnar jag stugan i Askön i Östhammar, och det känns mindre melankoliskt än jag väntade mig. Det känns som att det var tid att stänga stugkapitlet i livet.
Det har varit en fin stuga. En liten, enkel historia i skogarna söder om Östhammar. Tillgänglig med buss. En av de finaste svampskogar jag upplevt bara utanför dörren. Bra år kunde jag plocka en korg full med karljohan bara ett par tiotal meter utanför fönstret.
I januari 2021 tog stormen halva skogen. Andra halvan avverkade markägaren. Jag hade ett plockepinn av vindfällen över tomten. Alla idéer om att plantera och göra fint fick revideras. Det gällde att hugga upp träden, bränna riset. Hela våren gick åt att få ordning. Inga potatisar blev satta; inga frön sådda.
I vintras kom vildsvinen. Hela tomten bökades upp och såg ut som Finland efter kriget.
Ingen skog. Ingen tomt. Stugan hade förlorat sin mojo.
Jag har sedan 2009 flackat ganska mycket, men stugan har varit en fast punkt. Dit har jag tagit allt som jag inte flyttat med till Tbilisi, Hebron, Chisinau, Kiev eller Moskva. ”Jag tar itu med det här senare”, har jag tänkt.
Ett helt skjul fullt av böcker och gamla broschyrer. Arvegods.
Vi har slängt och slängt. Tre vändor till Östhammars återvinningscentral. Kurslitteratur från journalistutbildningen i början av 90-talet värmer nu vattenledningsvattnet i norra Roslagen. Ryska läroböcker i persiska som jag köpt med tanken ”bra att ha”. Det blev aldrig så. Litauisk-ryska ordböcker. Norsk-ryska. Bråte. Slängt.
Vi gjorde sista städningen nu. I morgon, måndag, lämnar jag nycklarna till nya ägaren. Och jag känner att jag kommit loss från något tyngande. Jag inser att jag hela tiden i stugan känt mig otillräcklig. ”Taket måste lagas!”. När taket är lagat ska hängrännorna fixas. Och när hängrännorna har fästs upp ser jag att rosorna borde beskäras. Och klematisen. Och all ved som inte är kapad och kluven. I år heller. Och stenen där mitt i pärlanne – när ska jag få bort den. Och jag har ju lovat att bygga en trädkoja, men först måste jag då få bort den stora hasseln som växer mellan de tre träd som är en perfekt bas för en trädkoja. Men först måste jag tömma latrinen. Och var kan jag hitta en ny slang till kisstunnan till separetten? Och gräsklipparen ska hämtas från verkstaden.
Stugan har varit en krävande familjemedlem. Jag är glad över att jag har haft stugan. De varma furutiljorna i glasverandan. Smaken på kaffet, kokt på det järnrika vattnet från brunnen. Pionerna.
Men nu är det över. Hejdå stugan.