Okej, vad händer nu? Först vill jag be lite om ursäkt för att jag hållit tyst. Jag har haft en hel del att göra, och på måndag flyttar jag till Kiev. Packar, städar, tvättar, stryker. Och då har jag ju gott om tid att fundera på vad som händer och kommer att hända.
Så här: bli inte förvånade om det plötsligt levereras medeldistansrobotar till Kuba endera dagen. Händelsernas logik kräver det på något vis.
Tänk på Putin som en artist på en scen. En trollkarl. Han gör ett trick – Olympiska spelen i Sotji – och publiken hurrar. Ett nytt trick – annekteringen av Krim. Publiken jublar. Och väntar sig nya trick. Ukraina passar inte så bra in här; händelserna är för trögflytande och man kan riktigt känna hur publiken skruvar sig lite uttråkat i bänkarna. Det är lite banala kortkonster över hela affären. Publiken applåderar lojalt, eftersom den förutsätter att det kommer något riktigt häftigt snart. Men vad? Det måste vara något STÖRRE, BULLRIGARE, SVÅRARE.
Hela Putins patos är riktat mot USA. Att angripa Ukraina handlar i första hand om att utmana USA:s roll i världspolitiken. Ukraina i sig är det ingen som bryr sig om – allt allt handlar om att sätta stopp för USA. OS handlade om att visa sig lika bra som USA, visa upp sig som en modern och hipp stat. Krim och Ukraina handlar om att visa sig djärvare än USA. Logiken kräver att Ryssland nu utmanar USA direkt; inte USA:s allierade, eller satelliter.
En Kubakris vore perfekt. Det är ett angrepp direkt på USA:s säkerhetssystem, ytterst nära gränserna. I rysk propaganda – en spegelbild på USA:s framflyttade positioner i Östeuropa. Det skulle visa en kick-ass-attityd som skulle imponera på den ryska allmänheten; på vissa anti-amerikanska kretsar både i Västeuropa och Latinamerika (och kanske även Nordamerika) – och framförallt – en Kubakris skulle kunna släppa tillbaka Putin i världspolitikens kompiskrets igen. Helt enkelt genom att Putin snällt backar och tar hem robotarna från Kuba. Han visar förhandlingsvilja, visar sig redo att arbeta för fred och de-eskalering. Världen kommer att berömma Putin för hans förnuftiga politik. And the crowd goes wild; trollkarlen bugar och avslutar föreställningen; väl medveten om att han är världens största illusionist.