TV-kanalen Dozjd’ – TV Rain brukar den kalla sig internationellt – kommer att stängas. Den har inte blivit förbjuden. Reportrarna har inte gripits, fängslats, censurerats. Ägarna har inte drivits i landsflykt. Det väloljade domstolsmaskineriet har inte satts igång. Men TV-kanalen, som profilerat sig som ung, nyfiken och debattglad har bara veckor kvar. Just nu pågår en fund raiser; tittarna får skicka in pengar för att hjälpa kanalen att överleva, och det strömmar in hyfsat med pengar. Kanske tillräckligt för att sändningarna ska kunna hålla igång ytterligare några veckor.
Jag besöker kanalen i början av februari – samma vecka som OS inleds, och träffar Michail Kozyrev som leder ett program där man debatterar OS i Sotji, tittare ringer in: ”En
fest som bevisar att Ryssland har rest sig igen!”; ”Bara ett sätt för
ämbetsmännen att kunna lura till sig mutor”… Det är lite som Ring P1, fast i TV. Fyrtiofem minuter
med ett mycket kort reklamavbrott. En enda annonsör; ett parfymmärke. Kanalen utsätts för en ekonomisk blockad. 
– Nu handlar det om ekonomiska påtryckningar och inte att
genom lagstiftning få tyst på oss. Det är uppenbart att några högt placerade
tjänstemän väntat på en anledning att få dra igång en kampanj mot oss, och
söndagen den 26 januari fick de en, säger Michail Kozyrev när vi pratar efter
sändningen.
Den dagen sände kanalen ett samtal om blockaden av Leningrad
under andra världskriget. Hitlertyskland förvandlade staden till ett
koncentrationsläger. Staden var totalt belägrad under 900 dagar, svält, köld,
ständig beskjutning krävde ohyggliga dödsoffer – det kan vara fråga om över en
miljon civila. I en enda stad. Det var 70 år sedan belägringen hävdes, och
samtalet berörde frågan – var försvaret av Leningrad värt det stora offret i
människoliv. Och på webben fick tittare svara ja eller nej.
Frågan låg uppe i tolv minuter innan den togs bort och
kanalen publicerade en ursäkt. 15 personer hade svarat. Dagen därpå, på
måndagen den 27 januari, anklagades kanalen för att ha propagerat för nazismen
och den 28 januari tog de ledande kabeloperatörerna bort kanalen från sina
kanalpaket. Bland dem – svenskägda Megafon. Med hänvisning till att de inte ville sprida nazistpropaganda.
– Vi förlorade 80 procent av tittarna över en natt. Vi är en
reklamfinansierad kanal och beroende av att kunna erbjuda reklamköparna en
publik. Vi har haft en stark ställning på marknaden som en seriös kanal med en
samhällsintresserad publik. Jag kan bara hoppas att det här inte blir vår död,
utan att det bara är en kraftfull markering att vi ska hålla oss undan vissa
ämnen, säger Michail Kozyrev.
Det är mer än en månad sedan vårt samtal, och kanalen har valt att vägra sjunga med i den patriotiska mediekör som hyllar annekteringen av Krim. Att den pågående Fund Raisern ger lite pengar är bra, men på det stora hela är de ryska tittarna ganska nöjda med censuren. I en färsk opinionsundersökning stödjer mer än 70 procent av de tillfrågade ryssarna tanken på att staten ska få ha rätt att kontrollera medierna för att skydda statens intressen. Och statens intressen – dem formulerar Vladimir Putin noggrant. I statens intressen ligger hävdande av kärnfamiljen, Rysslands storhet och inflytande. Att ifrågasätta det här – det är att ifrågasätta Ryssland självt, anser Putin.
Och företagen, annonsörer, kabelbolag lyssnar. Och censurerar röster som inte passar. Utan att några lagar behöver stiftas, några domar behöver fällas eller oliktänkande behöver gripas.