Jag tänkte beta av ett par aktuella Ukrainaämnen:
Russofobi.
Att kritisera Ryssland för att ha angripit ett grannland är inte russofobi. Ryssland ska mätas med samma måttstock som alla andra länder som bryter mot folkrätten.
Imperialism.
Att tala om, och fördöma, såväl rysk imperialism och amerikansk imperialism ska inte uppfattas som att jag stödjer något slags kålsuparteori. Det är stor skillnad mellan rysk och amerikansk imperialism. Den ryska imperialismen är primitiv och brutal; den amerikanska – subtil och lömsk.
Informationskrig.
Anne Applebaum skriver i brittisk press om att ”vi” måste organisera ett motstånd mot den ryska informationskrigföringen som den formuleras i Russia Today och andra kanaler. Det måste ”vi” inte alls. Lögner ska bemötas med sanning och mångfald, inte med mobiliserade informationssoldater. Anne Applebaum litar uppenbarligen inte på att allmänheten kan tänka själv.
Fascism.
Fascism ska alltid bekämpas. Och demokratin har vapen starka nog att stå emot och besegra fascismen. Till slut. Fascisterna har våldet och intoleransen. Vi har medmänskligheten och sanningen.
Krim.
Ukraina har förlorat Krim för många år framöver. Men Ryssland kommer inte att vilja ha gränsjusteringar – däremot vill Ryssland gärna ha – precis som i Transnistrien och de andra utbrytarregionerna Ryssland stödjer, föder och göder – ett slags folkligt mandat som rättfärdigar ockupationen av främmande territorium.
Krim kommer att bli som Transnistrien. Och Ryssland kommer alltid att svika Krim (och Transnistrien och Abchasien och Sydossetien) när det ligger i Rysslands nationella intressen.
EU.
EU kommer att svika de ukrainare som hoppas på ett snabbt medlemskap eller associationsavtal. EU vill inte ge 47 miljoner ukrainare visumfrihet.
Vänster–höger.
Det är meningslöst att använda en vänster–högerskala när man försöker följa politik i före detta Sovjetunionen. Kommunistpartierna i Ryssland och Ukraina har mer gemensamt med Le Pen än Marx. Fascisterna är fascister, men de som kallar sig ”liberaler” ligger oftare närmare en amerikanskt liberalism än en europeisk.
Krig.
Det blir inget stort krig. Jag har redan skrivit om varför, och ju längre in i den här konflikten vi kommer, desto mindre blir riskerna.
Valet.
Folkomröstningen på söndag är bara löjlig. Eller kanske snarare tragisk. Den syftar till att ge Krims ryskkontrollerade lydregering ett slags folkligt mandat som kan användas i förhandlingar.
Mer krut bör läggas på uppmärksamheten inför det riktiga valet i Ukraina 25 maj. Alla demokratiska krafter bör arbeta för att ge stöd till demokratin; till etablerandet av demokratiska institutioner och mekanismer för att skydda minoriteter – etniska, politiska, sexuella. Det valet är viktigt. Ukraina måste få stöd för att utveckla en grundlag som inte kan ändras på en eftermiddag av ett segerrusigt parlament. Demokratin måste tillåtas vara trög.
Sverige.
Alla svenska partier har nu blivit rent preussiskt militaristiska. Alla vill ge mer pengar till försvaret så att pengarna ska räcka till att betala ut övertidsersättning åt de kontraktsanställda soldaterna om de hux flux behöver tjänstgöra efter kontorstid. Jag utgår från att Vladimir Putin kommer att få Natos stora förtjänstmedalj för sina insatser för att främja en Natovänlig opinion i Sverige och Finland.