Ukraina igen.

Sverige är inte hotat. Sverige bör inte gå med i Nato. Det är min åsikt. Min. Andra tycker annorlunda. Det får stå för dem. Det ryska våldet mot Ukraina ändrar inte min åsikt – Sverige bör inte gå med i Nato. Det avgörande är inte om Sverige ska vara med i Nato eller inte – det avgörande är att vi kan välja.

Ryssland vill inte tillåta sina grannländer att göra det valet. Och visst – ur ett ryskt perspektiv är det naturligtvis otrevligt att ett militärblock upprättar baser allt närmare Ryssland. Ett hot. Men det ändrar ändå inte någonting – Rysslands grannländer har full rätt att välja medlemskap i vilka organisationer som helst. Jag kan nog även tänka mig att Natos attraktionskraft ökat under de senaste åren. Det är tydligt att Ryssland noga väljer att inte angripa Natoländerna Estland, Lettland och Litauen.

Det är ovärdigt i den svenska debatten att reducera det ryska våldet mot Ukraina till inrikespolitik. En hel massa människor som aldrig varit i Kiev har plötsligt blivit experter på ukrainsk politik. Och framförallt – de är övertygade om att de demokratiska krafterna i Ukraina är oförmögna att bekämpa fascismen. Det som var en folklig resning har blivit en nazistisk statskupp. Ryska språket har förbjudits, har det sagts. Och visst, ett yrigt parlament har uttalat sig om att ryska inte ska vara statligt språk i Ukraina, men den tillförordnade presidenten har lagt in sitt veto.

Just nu sprider Russia Today en avlyssning mellan Estlands utrikesminister Paet och EU:s utrikeskommissionär Cathrine Ashton. Paet antyder att han fått höra att det finns teorier om att de prickskyttar som dödade människor 21 februari i Kiev var lejda av Majdansidan. Inspelningen är säkert äkta, men vad bevisar den? Den bevisar inget annat än att det rådde kaos, människor var förvirrade och rädda, och så bevisar inspelningen att rysk säkerhetstjänst är duktig på signalspaning. Det är andra gången under den här konflikten som obekväma samtal avslöjats genom rysk signalspaning – förra gången var USA:s berömda Fuck Europe.

Jag ställer upp när som helst för att demonstrera mot fascism. När som fucking helst. Och om frågan om ett Natomedlemskap kommer upp i valrörelsen, så kommer jag att rösta på partier som är mot. Jajamän. Och jag har redan ganska passionerat uttalat mig på ett möte med kristermokrater mot IMF-övervåld och nyliberala blodsugare som sitter i business-class-loungerna och väntar på avgång mot Kiev.

Men det är Ukrainas sak att välja sin väg. Det är Ukrainas demokratiska krafter som ska bekämpa fascismen och vår plikt är att hjälpa dem allt vi kan. Det är kort sagt inte Rysslands sak.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.