Förra gången frågade jag mig hur Ryssland skulle kunna väntas reagera på Majdan och revolutionen i Ukraina. Nu vet vi.
Men krig blir det inte.
För det första – Ryssland befinner sig mitt i en komplicerad militärreform som vänder ut och in på allt som vi vetat om den gamla sovjetarmén. Strängt taget är det exakt för sådant här den ska användas till, den nya ryska armén, men befälen är inte utbildade, utrustningen finns inte. Det finns en herrans massa kanoner, men det finns inte någon som riktigt begriper sig på hur de ska hanteras. Det här vet Putin och därför tänker han inte invadera.
För det andra – krig är en extrem form av argumentation. Vitsen med krig är inte att panga och bomba, utan att få motståndaren att gå med på dina villkor. Ryssland har uppnått alla sina mål. Ett krig vore bara slöseri med kanoner och, ja, människoliv.
För det tredje – den ukrainska armén har knappast någon lust att försöka erövra Krim. I synnerhet som det är fullkomligt klart att en mycket stor del av befolkningen kommer att betrakta ukrainarna som inkräktare.
För det fjärde – INGEN kommer att stödja Ukraina mot Ryssland.
Ryssland vill knappast erövra Krim. Det är roligare att använda Krim som pungkulor att sparka på varje gång Ukraina konstrar. Och det är den rollen som Ryssland vill ha – stormakten som kan sparka sina grannländer där det gör ont. Det kallas för ”storhet” och är en av Rysslands politiska prioriteter.
På det sättet är det här en stor seger för Ryssland. Grattis.
På alla andra sätt är det en tragedi för Ryssland. För Ryssland. Självklart är det en tragedi för Ukraina också, men Ukraina kan gå vidare. Genomföra val. Skapa en politisk miljö med utrymme för debatt och respekt, en inkluderande demokrati.
Ryssland? Rysk polis har gripit tvåhundra personer bara i Moskva i dag – för att de protesterade mot kriget. Så svag är den ryska staten.
Tack, Commander och även Isak för synpunkterna på rysk beredskap.
Jag skulle nog vara försiktig i att luta mig för mycket mot uppgifter i rysk press om en framgångsrik beredskapsövning. Jag menar nog fortfarande att de ryska väpnade styrkorna är lite mellan två lägen – de har ännu inte uppnått den standard som militärreformen avser, och har tappat mycket av den kompetens som fanns på Sovjetarméns tid.Reformen är imponerande och ganska framgångsrik, men i hög utsträckning fortfarande ett work-in-progress. Fast det ska sägas att det är just för sådana här operationer som reformen genomförs.
Klockrent inlägg, med ett undantag: du gör en grov underskattning av ryska arméns förmåga, se exempelvis http://jagarchefen.blogspot.se/2014/03/beredskapskontroll-140226-0303-i_4.html
Dina punkter 2-4 är däremot spot-on och din beskrivning av Krim som ”pungkulor” är närmast genial.
/ Commander
Jag tror du underskattar Rysslands försvar ganska mycket. Ryssland har cirka en miljon aktiv personal där åtminstone några hundra tusen går att använda skarpt.
Det som faller in på din beskrivning kanske skulle vara dom 20 miljoner reservister som Ryssland förfogar över.
Soldaterna i Ukraina har inte dålig materiel och är inte dåligt utbildade och det finns mycket fler av detta slag att hämta från Ryssland vid behov.
Vadim: ”kan” är modalt. Ukraina har chansen. Men det finns krattor att trampa på för Ukraina framöver, och jag tänker inte avstå från att kritisera ukrainska extremister.
Erik M: Kul, tack!
Håller faktiskt med allt utom det optimistiska uttalandet om att Ukraina kan skapa ett inkluderade samhälle.
Hej Per!
Kom hit av en slump via en delning på FB, och jag måste säga: fastnade direkt! För ditt språk, dina analyser.
Pungkulor. Mer sånt! Ska bli ett nöje att följa!
Vänligen,
Erik M