Moskva. Sista dagen innan jag åker hem; sista brevet till Sverige. Det ska bli skönt att åka hem. Moskva har varit en tung stad den här gången. Jag kommer att bli gripen av miljöpolisen på grund av alla kolmonoxidpartiklar och benspyren i min utandningsluft. När jag åker till sommarstugan kommer Forsmark att notera höjd bakgrundsstrålning och beordra evakuering, och där sitter jag och glöder i augustinatten som en kräftlykta.
SVT ville ha inslag, men jag tackade nej, inte så mycket för att jag inte ville, utan för att det inte skulle vara möjligt att hinna. Gammal sovjetisk tystnadskultur har fått ett love child med nyimporterade idéer om Corporate Information Management, och en rent fånig tillståndskarusell skulle behöva dras igång för att få gjort det jobb som redaktörerna efterlyste.
I stället gick jag till ett nytt favvoställe i Moskva: Apotekarträdgården. Moskvas första botaniska trädgård, bakom Sklifosovskij-sjukhuset, nära metrostationen Prospekt Mira. Parken grundades i början av 1700-talet för odling av läkeörter. Sedan blev det en botanisk trädgård, och sedan försvann den ur sikte för vanligt folk. För några år sen öppnades anläggningen igen, som en liten grön lunga, mitt i stenstaden. Tack, Christina, för tipset!
Fast parken var stekhet och uttorkad, var det en skön känsla att sitta bland grönskan och se andra människor koppla av. En senig och brunbränd gammal parkarbetare gick och vattnade växter som skrek av törst.
Fortfarande är det inte många Moskvabor som har upptäckt den här lilla oasen, men en och annan moskovitisk lattemamma kan man upptäcka här och där.
Det är sista kvällen i Moskva, och jag har gjort allt som ska göras. Meteorologerna hotar med vindkantring, och smog redan i morgon igen. Men nu åker jag hem, och Moskva tar avsked av mig med en storartad himmel utanför mitt köksfönster.
