Tbilisi. I dag har jag funderat på verbformen supinum. Jag har nämligen stunkit hela dagen, och jag är inte säker på att verbet stinka ens existerar i supinum. I morse var vattnet avstängt i min lägenhet. Det är sånt som händer då och då, kanske ett par gången i månaden. Jag har en viss beredskap för det, och häller alltid upp vatten i förväg till frukostteet. Och vattnet brukar komma tillbaka vid halvåttatiden (ingen stiger ändå upp tidigare i denna sybaritiska metropol av livsnjutare och lättingar).
Men i dag blev det inget vatten. Jag fick borsta tänderna i mineralvatten, vilket var lite spejsigt, men ingen dusch, ingen rakning. Tomma, susande kranar. Vid fem i åtta, när jag brukar lämna min bostad, spottade kranarna ur sig lite fukt, men i princip: ingen dusch innan jobbet.
Förresten är det den moderna tidens klassmarkör. Ens status i samhället avgörs av huruvida man duschar före eller efter jobbet.
Jag är ju en sån som duschar före jobbet, men inte i dag, alltså. Så jag har suttit och dels stunkit, och dels grunnat över supinunformen på stinka. Det borde vara stunkit, men någonstans har jag läst/hört att verbet stinka saknar supinum. Jag kan alltså inte ha stunkit på jobbet. Skönt för mina arbetskamrater.
För min del njuter jag av det faktum att det fortfarande finns folk som vet vad supinum är. Inte för att man kanske blir lyckligare av det, men ändå…
SAOB anger utan att sväva på målet stunkit som supinumform. Så det har du nog dessvärre gjort.
Först tänkte jag fråga vilken status som var vilken tills jag ju såklart kom på det. Jag får väl skylla på (intellektuell) efter-jobbet-trötthet.
Jag duschar aldrig innan jobbet av den enkla anledningen att jag är en latmask som vill ligga kvar i sängen så länge som möjligt. Helst duschar jag inte alls men eftersom jag inser att man måste det (för att inte stinka) brukar det bli pliktduschar vid nio-tiden på kvällen.
Du får väl nöja dig med att ha luktat illa…