Tbilisi. Det är Internationella kvinnodagen i dag, en dag som inte längre är en helgdag här i Georgien. Jag misstänker att 8 mars avskaffats som helgdag i de flesta av de före detta Sovjetrepublikerna. I Ryssland är det fortfarande en väldigt starkt uppmärksammad dag: ve den chef som inte ger sina kvinnliga anställda en liten bukett blommor, en ask choklad eller något. Men i de flesta av de länder som inte längre behöver betrakta Moskva som sin huvudstad är 8 mars historia. Här i Georgien har kvinnodagen ersatts av 3 mars, som är Den Georgiska Moderns dag.
Sovjets politik inom genusfrågor lät ofta ganska bra. Landet var
noga med att placera kvinnor på synlig positioner, världens första
kosmonaut var en kvinna, Valentina Teresjkova; Alexandra Kollontaj var
världens första kvinnliga ambassadör. Sovjetunionens parlament hade en
väldigt hög andel kvinnor. Nästan alla kvinnor var aktiva inom
förvärvsarbete och sällan ekonomiskt beroende av sina män. Politiken
påminner en del om den politik som fördes gentemot de icke-ryska folken
i Sovjet: det fanns estniska och georgiska folkdansfestivaler och
filmstudior, men inget självbestämmande. Och för kvinnorna var det
ungefär samma sak: kvinnorna var inkvoterade i parlamentet, men hade
inget egentligt inflytande på beslutsprocessen.
8 mars firades –
och firas än i dag i Ryssland – med choklad och blommor och högtidstal.
Den officiella propagandan beskrev dagen som den dag då Sovjetunionens
kvinnor firade jämställdhetens seger i den socialistiska staten. Dagen
var alltså inte ett tillfälle för att markera att kampen för
jämställdhet skulle fortsätta, utan för att fira att jämställdheten
redan uppnåtts.
I dag har de flesta sovjetrepubliker en mycket låg
kvinnorepresentation i parlamenten, och frågor om jämställdhet
uppfattas ofta som pinsamt sovjetiska. Att kvinnorna nästan helt
försvunnit från parlamentet uppfattas nästan som en FRAMGÅNG! Man har
befriat sig från Sovjets gamla system om att kvotera in mjölkerskor: nu
får kvinnorna själva bestämma vad de vill göra.
Sovjet talked the talk, but didn’t walk the walk.
Så ungefär. Inte för att jag vill idyllisera kvinnornas ställning i ex-SSSR, men det är omöjligt att inte märka att kvinnorna egentligen i mycket större utsträckning lyckats
anpassa sig till en nya förhållandena: de super inte ihjäl sig som
männen, de är synnerligen aktiva i näringslivet och på nyckelpositioner
inom administration. Men de har vänt politiken ryggen.
Avslutningsvis vill jag säga att det finns ingen motsättning mellan jämställdhet och att ge kvinnor choklad och/eller blommor!