Även jag har Facebook. Det enda medium som inte tagit upp Facebook måste vara psalmnummertavlorna i kyrkan. Annars är det uppenbart: Facebook är det nya svart.
På Facebook kan man hitta kompisar och matrecept och kattungar och tips om resor, man kan spela spel och skicka brev och flirta lite och skicka små presenter till varandra. Precis om på Internet.
Jag insåg i går morse att Facebook är ett litet Internet inuti Internet, precis som själva Internet är ett nät inom ett mycket större nät av kommunikationssystem. För tio år sen skaffade alla hemsidor med bilder på sina tomatplantor, barn och katter och länkade till lokaltidningen och kommunen. Nu gör alla exakt samma sak, fast på Facebook. För tio år sen var alla kompisar med varandra på Internet, skickade familjära brev till vilt främmande människor, bara för att de hade Internet. Nu gör alla exakt samma sak, fast på Facebook. Folk tipsade om roliga hemsidor och länkar – nu gör alla exakt samma sak, fast på Facebook.
Snart kommer man att kunna boka flygbiljetter och bord på restauranger över Facebook. Plugga spanska eller genusvetenskap på ett universitet på andra sidan jorden över Facebook. Precis som för tio år sen, över Internet. Varför förändras ingenting någonsin?
Sedan jag först hörde talas om Facebook har jag undrat: varför? Vet ännu ej varför. Men det där var en träffande beskrivning av detta fenomen.