Turkarna prisas för sitt värdiga uppträdande, sin hövlighet och gästfrihet och skildras som ärliga och flitiga, allvarliga och tystlåtna, tappra och ridderliga men också slappa och energilösa.
Ryssarne äro i allmänhet glada, sluga och listiga. De tycka ej om saker som fodra mycken tid och arbete; också förakta de alla studier. Folkets nöjen äro grofva dansar, som ofta är alltför fria, monotona visor, kortspel och kortkonster, brottande, skridskoåkning o. s. v.
Ja, fast nu är det inte katter det handlar om längre, utan ”vetenskapliga” arbeten från olika tider. ”Rasegenskaperna” för turkarna har jag hämtat ur boken ”De fem världsdelarna: Jorden och dess folk av dr Willi Ule, professor vid Rostocks universitet. Utgiven på svenska 1929. Om ryssarna kan vi läsa i Sammandrag af Rysslands historia, Från dess början till närvarande tid; Med en föregående Politisk och Geografisk underrättelse om detta Rike; Och slutligen Ett kort begrepp om des Natural-Historia. Af Abbé Perin, utgiven i Örebro 1810.
Boken om ryssarna är från Frankrike och kom ut några år före Napoleons inmarsch i Ryssland. Och beskrivningen av turkarna kom alltså ut medan nazisterna vässade knivarna i Tyskland – ett genomgående tema för boken är faktiskt problemen med rasblandning.