Hotet.

Det har talats en del om upprustning och försvarsfrågor. Jag vill ha sagt att Ryssland INTE är ett hot mot oss. Hotbilder à la Sven Hedins kosacker i Kungsträdgården eller övningscenaria från Krigshögskolan i stil med Operation Garbo är inte aktuella. Nej, det finns inget som talar för att Putin laddar för en invasion. Ryssland är inte ett hot.

Däremot är osäkerheten ett hot, och det är Ryssland som har skapat denna osäkerhet.

Ryssland har upphävt hela det europeiska säkerhetssystemet, som det formulerades i FN-stadgan och Helsingforskonferensen. Det här gör att vi INTE HAR EN BLEKASTE ANING om vilka regler som gäller längre.

Jag TROR inte Ryssland har fientliga avsikter mot Sverige, men det finns inga garantier. Det faktum att Ryssland har använt militärt våld mot ett grannland för att uppnå politiska mål visar att landets ledning föraktar givna avtal. I tjugotre år har det Ryssland som uppstod efter Sovjets fall lovat att respektera grannländerna. I mars visade Putin vad hans lands löften var värda.

Vad jag TROR om Putins avsikter mot Sverige är rätt ointressant. Men det är min övertygelse om att osäkerheten är extremt allvarlig. Vi är utsatta för ett omedelbart och mycket stort hot, men vi vet inte alls hurdant.

Att nu börja resonera om att skaffa bandkanoner och återinföra värnplikten är, tror jag, fel väg. Det var inte brist på utrustning och soldater som gjorde Ukraina försvarslöst, utan brist på beredskap för det slags krig som bröt ut. Vi måste lägga pengar på forskning, studier, spaning och kunskap. Vi måste lära oss se mönster – som när Sverigedemokraterna röstar nej i Europaparlamentet till samarbetsavtalet med Ukraina. Varför vill högerextremister ge legitimitet till Putins våld mot en europeisk granne? Hur kommer det sig att antifascister och fascister enas i sitt stöd för Putins världsbild?

Är man osäker på något tar man reda på det man behöver veta. När nu osäkerheten är vårt hot, måste kunskapen bli vårt vapen.