Hem och hemma.

Jag ska hem nu. Igen. Jag brukar misslyckas med att vara hemma, och det kommer nog inte att gå bättre nu. På torsdag ska jag på intervju för ett nytt jobb i ett nytt utland.
Men var är hemma?
Jag är folkbokförd i Norrtälje, men jag åker hem till stugan. Också den i Roslagen, men längre norrut, utanför Östhammar. Men lägenheten i Norrtälje köpte jag hösten 2012 och stugan – sommaren 2006.
Jag är född på BB i Umeå, växte upp i Vännäs i Västerbotten. Jag brukar säga att jag kommer därifrån, och det finns väl visst fog för det, men jag har aldrig haft släkt eller rötter i Vännäs. Pappa jobbade där just då, och senare flyttades hans jobb till Luleå, och vi flyttade med. Högstadiet och gymnasiet avnjöt jag på Hertsön. Tung förortscred för er som kan Luleå.
Lumpen i Uppsala, plugg i Stockolm. Jobb i Sovjet. Uppsala, Gottröra, Moskva, Uppsala, Tbilisi, Östhammar, Enköping, Hebron, Enköping, Chisinau, Norrtälje, Kiev… Norrtälje, och kanske nya äventyr. Var är hemma? Det finns inget pojkrum, ingen släktgård, inga stenar där barn jag lekt. Ibland kan jag längta stenarna där barn jag lekt, men vad har jag vid Sandgrensbäcken att göra nu?
Vilken är min hemortsrätt i Roslagen? I en liten jaktstuga jag köpte för nio år sedan? Jag har inga rötter där. Jag kommer alltid att vara den blivande förre ägaren av stugan.
Vart är hem?
Jag känner ibland att språket är hemma. Privilegiet att få skriva på svenska. Tala svenska. Känna skuggan under ordet gran, sticket från barren. Doften av granskog en het julimorgon. Ljudet av granved. Att tala ett språk där orden vuxit fram i mig; där min erfarenhet av gran formatsi under hela mitt liv, av alla granar jag dansat runt, klättrat i, huggit, kapat, staplat, eldat, värmt mig på. Jag har tagit till mig vartenda ord i svenskan genom huden och öronen och munnen och ögonen och orden är inte färdiga ännu. Det finns granar jag inte sett.
Dit ska jag hem. Ett tag.