Förakt som metod.

Lundsberg. När jag gjorde lumpen på Tolkskolan i Uppsala var det ett helt gäng som kallades ”lundsbergare”. Jag hade inte en aning om vad det innebar. Och i uniform märktes det ju inte vem som gått förortsgymnasium och vem som gått fina skolor. Resultaten räknades.
Det var nog inte förrän efter lumpen som jag insåg att jag hade skymtat ett helt system, där Lundsberg–Tolkskolan–Handels/KTH var ett sätt att formas, snarare än att skaffa bildning. Så dum var jag.
Nu har Lundsberg stängt och värnplikten är avskaffad. Nya sätt att forma en överhet måste skapas.
Pennalismen är en elegant metod för att stöpa människor i lämpliga former. Genom att ge äldre kamrater ”rätten” att bestraffa och uppfostra, skapas en känsla av förakt mot de mindre och yngre. De äldre har upplevt samma förakt; nu får de hämnas. Så har eliter byggts upp i totalitära och slutna strukturer i alla tider. Initiationsriter.
På Lundsberg gick våldet längre än vad någon kunde acceptera. Men det är inte våldet i sig som är det otäcka i de här mekanismerna – det är föraktet; mot de mindre och svagare, mot samhället utanför.
Nu går Lundsbergselever ut i medierna och ”känner sig kränkta”. För att det äckliga majoritetssamhället slemmar in i elevhemmen och säger stopp. För att det visade sig att lagen gäller även inom internatskolan, när själva vitsen med Lundsberg är att stå över lagen: ha egna lagar, egna domare och bödlar.