Min första reaktion när jag hörde om Lundsberg var faktiskt – ”men vad händer med de barn som har sina föräldrar i Sao Paolo eller Kuala Lumpur?”. Sedan kom känslan ”Tänk! Skollagen har börjat gälla även för Lundsberg!”
Nå, min första tanke var faktiskt att det rent ärligt var rätt synd om de ungar som med föräldrarna på andra sidan jordklotet får höra andra dagen i skolan att de måste hitta studieplats OCH boende. Man kan vara ledsen och rädd, fast man är rik, eller privilegierad.
Men nu börjar Lundsbergarna tala om ”klasshat”. Hal-fucking-lå? Vem var det som skapade ett statsfinansierat reservat där man inte behövde låtsas demokrati? Kan ni Lundsbergare ärligt säga att ni under åren på det statsfinansierade reservatet inte fnissat föraktfullt åt profanum vulgus, snackat om ”såssar” och ”sosseblattekakor”? Hela Lundsberg är en manifestation av klasshat, klasshat och klasshat.
Det behövs internatskolor. De fyller en funktion, och jag är säker på att Lundsberg – åtminstone försökt – erbjuda god undervisning. Och jag kan till och med tänka mig att skolledningen faktiskt försökt lösa problemen med pennalismen. Men jag är precis lika säker på att föräldraföreningar, kamratföreningar (för jag utgår från att det finns organisationer för fd elever) och ägare gjort allt för att markera att skollag och anständighet, det är ingenting för oss. För oss gäller andra lagar. Folkföraktets. Självbelåtelsens. Utvaldhetens.
Så kom FAN INTE OCH SNACKA OM KLASSHAT!