Svackor, skuggor, mörker.

Allt är inte alltid roligt. På mindre än ett år har jag mist tre jobb och misslyckats med tre relationer. Jobben har varit tidsbegränsade och ingen har lovat mig fasta tjänster, och vad gäller relationerna – kanske är det bättre att misslyckas än att uthärda?
Men det är ändå inte så roligt alla gånger att sitta och sura, ensam och utan jobb. Utan kontext. I det moderna samhället är vi ju så identifierade av vår sociala och professionella kontext. Lever jag utanför de här kontexterna, så finns jag inte. Och det är till slut lite jobbigt att inte finnas.
Jul och nyårshelgen kunde jag hantera genom ganska terapeutiskt hårt fysiskt arbete med trädfällning på sommarstugutomten. Jädrar vad jag har huggit. Kapat, kvistat, bränt, skövlat.
Men nu är det vardag. Utan jobb. Eller ja, det är klart att jag har att göra – jag skriver på min andra bok, men det betalar ju inte de omedelbara räkningarna. Och – för att citera Shania Twain – That won’t keep me warm in the middle of the night.
Så, nej, allt är inte alltid roligt.
Men vem har lovat det? Att det alltid ska vara roligt?
Det är en grå period i mitt liv. Inget mörker. Jag är torr och mätt och blöder inte ur några kroppsöppningar. Det kommer ljus och värme. Snart börjar talgoxarna sjunga. Snart börjar blåsipporna blomma på den nyavverkade sommarstugutomten. Snart. Nu inleds årets raksträcka.
Måste bara försöka låta bli att somna bakom ratten.