Lenin och overkligheten.

Om ett par veckor är det 90 år sedan han dog, Lenin. Ännu ligger han obegravd i en låda under någon annans namn. Han hette ju inte ens Lenin. Nikolaj Lenin var bara ett täcknamn.
Och det är knappast troligt att han kommer att begravas nu heller. Att begrava honom – som han själv ville – i Petersburg vid sin mor och sin syster – skulle vara att acceptera personen som person, och historien som verklighet.
Den fysiska personen Vladimir Ilitj Uljanov har existerat. Skrivit en massa. Sagt en massa saker. Klappat katter. Haft sex. Intresserat sig för nudismen. Gått på toaletten. Ätit smörgåsbord på hotell Savoy i Malmö – samma som i inledningsscenen i Sjöwall–Wahlöös Polis, polis, potatismos. Åkt tåg. Bott på Kaptensgatan 17 i Stockholm i några veckor. Blivit skjuten i ett attentat och legat slagrörd och döende i månader.
Den fysiska, historiska personen är irrelevant i dagens Ryssland. Ryssland behöver inte VERKLIGHET. Ryssland behöver STORHET.
Som om någon tvivlade på att Ryssland var stort.
Landet är – har jag hört – 52 gånger större än Sverige, och Sverige är inte pytte-pyttelitet det heller. Det enda som är större än Ryssland än världshavet och universum.
Men Putin törstar efter ett annat slags storhet än den vanliga, trista storheten som består av kvadrat- och kubikmeter och sånt.
Så Putin arbetar hårt med att skapa en bild av STORHET, som bygger på prestationer, segrar och evenemang. Och Lenin blir en del av den här storhetsprocessen. Lenin MÅSTE vara den störste tänkaren, det stora geniet, den unika gestalten – större än verkligheten. Om Lenin var en vanlig liten man, en jurist från landsbygden vid Volga, då är det ju obegripligt hur han kunde krossa kejsardömet och ta makten över det STORA Ryssland. Eftersom även Kejsarryssland – i Putins världsbild – var STORT, måste ju Lenin vara ÄNNU större.
Putin drömmer om att förvandla ryska historiker till något slags riksmytologer. Deras uppgift ska vara att skapa en bild av STORHET, från medeltidens Kievryssland till kejsartidens glans, Stalins storslagenhet och andra världskrigets seger. Den moderna historieforskningens kritiska förhållningssätt till källor och berättelser skapar – och det här är ett autentiskt Putincitat – gröt i huvudet.
Så hellre än gröt – overklighet.

Och den som besöker Leninmausoleet i Moskva – det är inga köer dit längre; det har det inte varit på årtionden – kan se overkligheten i ansiktet. En liten vaxartad man i en glaslåda. Kanske finns det än i dag delar av den historiska Lenin i glaslådan, men mest är det nog vax, gips, formalin, sågspån… ja, vad vet jag om taxidermi?
Och de ryska segrarna – ja, de har ägt rum, de finns. De hände. Men de har, precis som den döda gubben vida Röda torget blivit – overkliga, uppstoppade beläten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.