Det finns djupa och gamla traditioner av kvinnligt motstånd i Ryssland. Det är lätt att glömma när den moderna stereotypen reducerat kvinnor i Ryssland till antingen bimbos i designerkläder eller viljelösa offer för sexhandel. Men för hundra år sedan var det Ryssland som sågs som föregångsland för kvinnors rättigheter – det första land i Europa där kvinnor fick rösträtt var till exempel i det ryska storfurstendömet Finland.
När den ryska revolutionsrörelsen utvecklades vid mitten av 1800-talet så var inslaget av aristokratiska kvinnor ganska högt. I de grupper som med olika medel – inklusive terrorism – bekämpade tsarismen spelade kvinnor en viktig roll. Det här var ju dessutom vid en tid när terrorism uppfattades som något ganska glamouröst och beundransvärt. En svensk bok som kom ut för drygt hundra år sedan är pinfull med hjältemodiga kvinnor som ger sitt liv i kampen.
En av deltagarna i attentatet på kejsar Alexander II var en kvinna – Sofia Perovskaja. Hon blev världsberömd för sitt passionerade försvarstal under rättegången. En av de tre ledarna för Rysslands första marxistiska parti var kvinna – Vera Zasulitj, och i Lenins närhet fanns flera viljestarka, kampvilliga och visionära kvinnor.
Under första världskriget kämpade hundratals kvinnor som soldater – alltså inte som sjuksystrar eller kokerskor, utan som stridande. Vissa blev mycket kända, som Jevgenija Sjachovskaja, Rysslands första kvinnliga flygare, och Maria Botjkarjova, som 1917 lät upprätta en kår kvinnosoldater som sattes in i strid mot tyskarna.
1919 vänder sig den svenska vänstern till Ryssland för att få inspiration till kvinnokampen. Angelica Balabanova – Balabanoff kallades hon i Sverige – skriver en pamflett om kvinnans roll i kampen.
Men revolutionen krossade också kvinnorörelsen. Mycket snabbt avgjordes att kvinnofrigörelsen är underordnad klasskampen. Feminismen förklarades vara en borgerlig idé. Och de första att bryta med Lenin och bolsjevikerna; de första att inse att revolutionen förråtts var kvinnorna. Emma Goldman och Balabanoff bröt med Lenin. Andra mördades – många dog i underliga sjukdomar.
Men minnet av kampen, känslan av styrka, har överlevt bland ryska kvinnor.