En av de stora i kommunikationsforskningen är den rysk-amerikanska språkvetaren Roman Jakobson. Jakobson utformade en modell för kommunikation, där han identifierade sex element som förekommer i alla typer av kommunikation.
Alla delarna måste vara på plats för att kommunikation ska uppstå. Det måste finnas både en sändare och en mottagare, och budskapet måste förmedlas genom ett medel – en kanal i modellen. Budskapet måste även vara kodat – språk, symboler etc – på ett sätt som både sändaren och mottagaren förstår, och så måste sändaren förstå mottagarens kontext. Ett skämt som fungerade på en firmafest i går kanske inte alls fungerar på begravningsmiddagen i dag.
Det lurigaste är naturligtvis koden. Den ryska aggressionen har fått sin egen logotyp: bokstaven Z. En harmlös kopp kaffe med Zoegas logotyp på ett fik i Stockholm kan väcka fasa bland ukrainska flyktingar och ryska dissidenter. Det är knappast troligt att Zoega hyllar det ryska våldet, men kaffebolaget sänder ett budskap om sitt stöd till Putin.
På motsatt sätt kan hemliga antydningar och tecken förmedlas mellan en mottagare och en sändare över huvuden på obehöriga åhörare. Listiga kodord, vändningar, slang skapar gemenskap och exklusivitet. Var och en som någonsin befunnit sig i närheten av militärer har upplevt militärernas närmast bottenlösa fascination inför förkortningar. De flesta yrkesgrupper har sin jargong, svårförståelig utanför skrået.
Ända sedan ryska armén gick till angrepp mot Ryssland 24 februari har repressionen och dissidenterna varit inblandade i en ojämn tvekamp. Hela den ryska repressionen har slagit ner skoningslöst mot varje form av protest – äkta eller inbillad. När polisen slog till mot folk som bar plakat med orden НЕТ ВОЙНЕ – ”NEJ TILL KRIGET”, började människorna bära plakat med stjärnor i stället för bokstäver: *** *****. Omedelbart slog polisen ned även på dessa skyltar och grep demonstranterna.
I dag, på segerdagen, 9 maj, greps en ung kvinna i staden Ufa i Ural. För att ha hållit i ett plakat med texten ”Min farfar stred mot fascismen”. Det här är närmast ordagrant den officiella linjens språk, men polisen uppfattade budskapet som ett listigt kodat meddelande. Polisen förstod mycket väl att kvinnan förstod vilket slags fascism som avsågs och att alla andra också förstod.
Sändaren, kvinnan, dolde sitt budskap genom en kod, begriplig för hennes mottagare. Polisen förstod att kvinnan inte alls ville hylla den officiella linjen utan på ett lömskt sätt uttrycka kritik. Och grep henne. Hon släpptes snart, utan att några brottsmisstankar meddelats.
Repressionen i Ryssland har nu nått en nivå där polisen ingriper, inte mot vad som skrivs och sägs, utan mot vad som tänks. Och vem som tänker.