Nato igen. Jag kan inte släppa frågan, beklagar. Jag konstaterar nästan hela tiden att jag inte är för nato, men att jag är mot dem som är mot. Jobbigt läge.
Vad är bra för Sverige?
Bra för Sverige är: säkerhet för vårt folk, trygghet och välstånd för alla som bor här. Det är, som det brukar heta i filmerna, en no-brainer, att det är bra för Sverige att hålla sig utanför ett krig. Därmed är det också en no-brainer att det är bra för Sverige att undvika att göra sig ovän med dem som kan vara hotfulla. Om Arga Landet A ber oss skicka judar/romer/bögar/vänsterhänta – ANNARS! Då är det BRA FÖR SVERIGE att göra det. Om Arga Landet B säger att vi inte ska vara med i Nato – ANNARS! Då är det BRA FÖR SVERIGE att hålla sig utanför. Om Arga Landet C tycker att vi ska hålla käft om övergrepp i Korea/Vietnam/Afghanistan – ANNARS! Då är det bra för Sverige att hålla käft.
Det här är grundbulten i en liten neutral stats säkerhetspolitiska prioriteringar. Och det är så vi har, mer eller mindre, agerat de senaste sjuttio–åttio åren. Och det har varit BRA FÖR SVERIGE. Inte särskilt hjältemodigt, men bra. För Sverige. Kanske inte så bra för dem som blev utvisade eller för de länder vars annektering vi valde att hålla käft om, men för oss var det bra. På något sätt.
Det sägs ibland att vi har, har haft, en självständig neutralitetspolitik och den tar slut om vi går med i Nato, att ett Natomedlemskap betyder att vi kollektivansluter oss till USA:s. Ganska många Natoländer har en väldigt självständig utrikespolitik som inte alls bygger på att utföra USA:s utrikespolitiska ambitioner. Norge, till exempel, har varit väldigt aktivt i Mellanöstern utan att bry sig ett smack om vilka ambitioner Washington har haft. Frankrike har en Afrikapolitik som inte sällan är direkt i strid mot USA:s idéer.
Det förs gärna resonemang att endast om vi står utanför Nato kan vi göra en insats för att skapa balans i världen, för att stödja svaga, fattiga länder. Det kallas för solidaritet. Vi ska vara världens lilla ombudsman. Solidaritet är vår grej. Yes, vi är de snälla. Men hoppas inte att vi ska hjälpa till på riktigt. Nej, vänta inte solidaritet i gärning från oss. Men vi kan säkert trycka plakat och designa en t-shirt till stöd.
Men om nu solidaritet innebär att vi faktiskt måste utsätta oss själva för en risk? Hade andra världskriget blivit ett annat krig om vi anslutit oss till Finland vid Sovjetunionens angrepp på Finland 1939? Om vi vägrat släppa igenom tyska trupptransporter? Om vi stoppat exporten av stål till Tyskland? Vad hade hänt om vi vägrat erkänna annekteringen av de baltiska staterna?
Ska vi nöja oss med generell sympati som solidaritetsakt, eller ska vi acceptera att det kan göra ont att ställa upp när en starkare slår en svagare? Är huka sig fegt alltid det bästa för Sverige?