Världen genomlever en svår tid och det är lätt att föreställa sig att allt går åt helvete. Men det är ingen tvekan om att utvecklingen är på väg mot något bättre, hur underligt det än kan verka när man läser tidningarna.
Men det är läkeprocesser. Smärtsamma processer när svåra skador på jorden läker. Och det är knappast troligt att de här läkeprocesserna kommer att gå fort. Men de pågår. Envist. Politiker och förståsigpåare i hela världen försöker göra sitt bästa för att stoppa läkeprocesserna, men vi är på väg mot en bättre världsordning.
Egentligen handlar allt; alla problem och allt hopp, om en enda sak. Förhållandet mellan enskild och kollektiv. Vår törst att vilja tillhöra, och vår längtan efter att få göra egna val. Och här sticker olika former av ideologier upp sitt fula tryne och säger att ”vi” är bättre eller att ”jag” är allt. Det finns ideologier som vägrar acceptera existensen av ”det allmännas bästa” och andra ideologier som vägrar acceptera tanken på den enskildes okränkbarhet.
Vi kan också lätt se att nästan alla ideologier handlar om att ”allt” är någon annans fel. De rikas, de svartas, männens, de degenererades. En ideologis framgång handlar ofta om att övertyga tillräckligt många om att de är de som har rätt. Det är så lockande att veta att det är de andras fel; inte mitt.
Och vi är fortfarande där. Massor med människor är övertygade om att vi bara plockar bort _________ så kommer VI att leva som prinsar. Fill in the blanks. Men samtidigt finner vi exempel på solidaritet, samarbete, respekt, ömsesidighet, omsorg… Framgångsrika exempel på att det är mycket mer effektivt att låta människor vara som de vill.
Visst kommer det att finnas motsättningar och konflikter i alla tider, men vi kommer att själva begripa att vi själva alltid bär ett ansvar för våra medmänniskor. Inte för att Gud har sagt det och inte för att det står så i ett eller annat manifest, utanför att det är såna vi är, vi människor. Vi kan inte leva utan kollektivet, men vi vill inte heller alltid foga oss i alla flockar. Vi kan vara svin som enskilda och svin som kollektiv, men vi märker som regel att vi är som bäst när vi kan samarbeta och samtidigt respektera varandas olikheter.
Jag har personligen varit i en hel mängd konfliktområden och sett hatet och oförsonligheten. Hat är billigt och bekvämt och tryggt. Men det finns hela tiden i varenda konflikt exempel på händer som sträcks ut; på en genuin vilja till förståelse. Altruism. Osjälviskhet. Modet att se bortom lögnerna. Modet att lyssna till den andre; modet att tala. Modet att samtala. Och även om hatet är billigt, så är det det mänskliga som segrar. För vi är människor.