Jag får en bild skickad till mig av en vän i östra Ukraina. Ett verk av en graffitikonstnär i Samara, en stad vid Volga. Andrej Siajlev (Андрей Сяйлев) heter artisten. Det här är bilden:
Ett hus med djupa sprickor; en halvan målad i Ukrainas färger, andra i Rysslands. Hela byggnaden hålls samman av en gul gasledning. För en svensk är det kanske inte en självklar detalj, men i Ryssland och Ukraina känner alla omedelbart igen naturgasledningarna som går kors och tvärs i alla städer, och just så här, runt hus, upp och ner längs väggar. Det är en gasledning.
Vad är det den här bilden handlar om?
Jag blir ganska starkt berörd och känner att jag tolkar bilden som att sprickorna mellan Ryssland och Ukraina är så djupa att de aldrig, eller åtminstone inte på lång tid, kommer att kunna repareras.
Men det är inte bara sprickor mellan två stater. De här sprickorna går mellan vänner, i familjer. Praktiskt taget alla i både Ryssland och Ukraina har släktingar på andra sidan gränsen. Syskon har blivit främmande för varandra; barn kan inte längre tala med sina föräldrar.
Kanske är bilden en av de bästa jag sett av den här konflikten. På ett plan kan den representera den fysiska förstörelsen; på ett annat – sprickorna i ett gemensamt hus. Och samtidigt som de här sprickorna är djupa och hopplösa är det fortfarande ett gemensamt hus. Ukraina och Ryssland är inte två öar med oceaner emellan. Det är grannländer som bidragit till varandras kultur i tusen år. Ryssland och Ukraina är en dialog som pågått i århundraden.
Och vad händer när huset rasar. Vem faller stenarna på?