Ja, jag har ju nämnt Albert Engström flera gånger nu, och vid det här laget har jag faktiskt bestämt mig för att ta mig igenom hela hans samlade verk. Det är ett lite roligt projekt – att liksom sänka sig ner i ett helt författar- och konstnärskap. Jag har ju nämnt hur det kommer sig att jag har en sådan här samling – jag ville ha en konkret bok av Engström, Moskoviter från 1923, och då hittade jag den i en stor, vackert inbunden samling. Lika bra att köpa hela surven; det var ganska billigt på en loppis i Östhammar.
I viss mån är det ju ganska klart redan nu vad AE är för en pappenheimare. Engström skriver i ett slags pseudo-reportagestil. Det mesta är framställt som om det vore skildringar av verkliga möten. Det som är uppenbar fiktion läggs i munnen på någon ”Janson som jag mötte utanför Rådmansö och som berättade…”
Det mesta talar väl för att allt är Engströms fantasier. Det är lite för många excentriska Östbom och Västman och Janson för att Roslagen faktiskt skulle kunna rymma dem. Engström har utan tvivel träffat en mängd kluriga gubbar, och så har han ställt samman små kompositporträtt som passar en på exotism törstande läsarallmänhet i Stockholm.
Det vore roligt att få höra om det finns folkliga berättelser om Engström. Han bodde i Grisslehamn rätt länge och satte byn på kartan, byggde atelje och målade både gubbar och kobbar. Vad sa byborna själva om hur de blev porträtterade? Ständigt supande och smugglande.
Hittills verkar det finns några kardinalämnen i Albert Engströms prosa: minnen från barndomen i Småland, gymnasiet i Norrköping och studentåren i Uppsala, Roslagshistorier, jaktberättelser och reseskildringar. Kortare eller längre resor, där världen cirkulerar kring Albert Engström som normalitet. Alla som inte är Albert Engström bryter mot normen i Albert Engströms universum. Framförallt kvinnor. Jag ska återkomma till Albert Engströms kvinnoskildringar.
Jag må verka lite i överkant kritisk mot AE – jag tycker framförallt att han är lättviktig. Men då och då bryter det fram en äkta berättare och observatör i allt prat. Han ritade sina gubbar och skrev sina roliga berättelser för att finansiera en ganska vidlyftig livsstil. Det mesta är smörja. Men det finns viktiga observationer och känsliga skildringar av utsatthet, ångest och främlingskap. Jag ska komma till dem senare.