Imperator och självhärskare.
Jag håller det inte för otroligt att Rysslands föredetta expresident, Vladimir Putin, på ett eller annat sätt kommer att återupprätta kejsardömet i Ryssland. Kanske inte nödvändigtvis med honom själv som kejsare, men med kejserliga institutioner och ambitioner.
Ett kejsardöme skiljer sig från en ”vanlig” stat genom att statsöverhuvudet har en högre rang än en kung eller en president. Det här gör ju också att själva staten liksom uppvärderas. De europeiska kejsardömena hävdade alla en koppling till det romerska riket – Ryssland genom det bysantinska Rom.
Det postsovjetiska Ryssland har ända sedan Jeltsins tid hävdat att landet måste få en särställning bland andra länder. Ryssland är inte ett ”vanligt” land. Att utropa Ryssland som ett kejsardöme vore bara helt enkelt att formalisera detta krav.
Att göra Ryssland till ett kejsardöme skulle också få tyst på allt prat om att landet inte längre väljer statschef på ett demokratiskt sätt. Det gör inte heller Sverige, och det är det ingen som klagar på. Senast vi valde statschef var väl för cirka 200 år sedan, när Jean-Baptiste Bernadotte valdes till tronföljare.
Skulle Putin själv vilja kröna sig till kejsare? Jag är inte helt övertygad om att han skulle vilja det. Det skulle hota hans ”grabbstatus”. Det skulle inte passa sig för en kejsare att spela pingpong i bar överkropp. Jag skulle då snarare tänka mig att han vill bli riksföreståndare på något vis. Och så släppa fram någon dekorativ herre med fina manér – kanske rentav leta upp någon tillräckligt nära släkting till Romanov-dynastin att sätta på Rysslands tron.
Nästan hela Putins verksamhet har handlat om att att skapa en illusion av makt och myndighet. Att upprätta kejsardömet är en logisk följd av Putins politik.