I dag var det ganska behagligt att springa: inte fruktansvärt varmt, utan ganska trevligt på det stora hela. Men de fina tider jag hade i juni kan jag ju glömma. Nu hasar jag mig runt i spåret på tider runt sju minuter per kilometer. Inte fort. Men som kompensation till de dåliga tiderna, har jag kunnat konstatera att jag numera äntligen kommit upp i tresiffrigt i vikt. Och att knuffa runt 102 kilo fetgubbe i Roslagsskogarna är säkert något slags prestation det med.