USA – den sista Sovjetstaten.

För några år sen halades den sovjetiska flaggan från Senatshuset i Kreml, och åtminstone jag trodde att de sovjetiska idealen var döda och begravda. Visst väsnades en massa nostalgirörelser i och utanför ex-SSSR om en gammal god tid som aldrig existerat, men på det stora hela var de ideal och värderingar som Sovjetunionen representerade historia.

Men så upptäcker jag att utan att någon märkt det har USA förvandlats till en Sovjetrepublik. Kanske inte politiskt ännu, men kulturellt, socialt.

Ett grundelement i Sovjetideologin var ”familjekulten” – familjen var kommunismens innersta kärna. Sovjetunionen hävdade en starkt traditionell heterosexuell familjetyp där mannens uppgift var att försörja och leda, och kvinnans – omsorg och underhåll.

Vi tror väl lite till mans (och kvinns) att det här är ett familjeideal som är på väg bort, men så ser jag på TV5 hur en superamerikansk TV-serie – Seventh Heaven – hävdar rent sovjetiska familjeideal.

Okej, vidare. I det USA jag minns från när jag var liten rådde idealet ”Ensam är stark”. En amerikansk hjälte var alltid en ensam maverick som gjorde uppror mot trångsynta regler och litade till en högre moral. Om en Bad Guy kunde gömma sig bakom advokater och idiotiska lagar, så hade Dirty Harry alltid den moraliska rätten att gripa, döma och utföra domen. Det fanns en rättare rättvisa i individens moraliska kompass.

I dagens Sovjet-USA representeras rättvisan av ett arbetande kollektiv inom offentlig sektor. Helst inom försvarsmakten eller de rättsvårdande myndigheterna. Ofta inom vård och omsorg. Likväl – ett kollektiv. Samarbete, respekt för hierarkier – sådana är idealen i det USA som manifesterar sig i masskultur.

Jag noterar också att amerikanska arbetsplatser verkar ha tagit till sig den ärke-sovjetiska grejen med att hylla Arbetets hjältar – i Sovjet fanns som regel tavlor där särskilt framgångsrika arbetares porträtt exponerades. Och samma grej i skolorna: det ohöljda hyllandet av geniet, guldmedaljer till de framgångsrika. Föreställningen om ett avantgarde som ska inspirera massorna.

Och utrikespolitiskt… Precis som Sovjet hävdade rätten att av politiska skäl ingripa militärt i andra länder, har USA tagit på sig en liknande uppgift. Ideologispridning och statsbyggnad är den utrikespolitiska visionen. Hallå? När hände allt det här?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.