Enköping. Det är skönt när det är så här kallt och soligt. Det är januari på riktigt och man fryser hela tiden om fötterna. Vinternatten utanför Stockolmståget är svart och blå, stroboskopbelyst av blixtarna från frostiga kontaktledningar. Det märks att själva solen är fascinerad av kylan, hon försöker dröja med att gå ner över det tråkiga sommarhalvklotet Down Under och gör sitt bästa för att lura till sig en eller annan minut av spännande januaridag. Ännu när hon är under horisonten kan man riktigt se hur hon spänner öronen för att höra snön knarra under vinterpromenerande skosulor. De långa skymningarna och de nyfikna gryningarna i januari. Och den märkliga känslan att stå i tjugogradig kyla med ansiktet mot den vinterlåga solen och känna att, ja, hon värmer. Det är tjugo minus, men solen värmer.
Och jag saknar skidor och jag saknar spark och skridskor. Jag vill skida och sparka och skrinna men får nöja mig med knarrande promenader i alldeles för kalla skor.